Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blott en obetydlig del slod tillbaka, hade dock Konungens
fogde icke velat gifva honom qvilt och fri; derföre hade han
varit tvungen förelaga sådant verk som han gjort, hvilket aldrig
skett, om icke den hårda fattigdomen, harmen och usel heten
drifvit honom dertill; för sådant borde Kung Gustaf framdeles
taga sig till vara, ty af elt folk, som drifves af harmen och
den yttersta fattigdomen, hade Konungen icke något godt alt
vänta. Vidare upprepade han de förra klagomålen, klagade
i synnerhet öfver de gifta preslernas girighet, och önskade,
alt de gode herrarne ville råda Konungen, att skaffa bot på
de öfverklagade bristerna, emedan pä anpat satt menigheten
icke kunde ställas tillfreds. Rikets Herrar lofvade, att bos
Konungen till det bästa förmedla allmogens sak, och härpä
förnyades den förr ingångna freden. Derpå bröt Daéke upp och
tågade tillbaka nedåt Småland. Det hade *cke varit godt,
anmärker Brahe, att lille Jösse längre lefvat, ty då hade
krigsfolket oftare blifvit oroadl och härdare ansatt, än som nu och
härefter skedde. Men Nils Dacke var en blödig förrädare.
Dessa dagtingningar stadfästades af Konungen såsom
ingångna mellan ridderskapet, fogdarne och deras tjenare på ena
sidan samt en del af menige allmogen i Småland på den andra.
Till Smålänningarnes klagomål svarade han så, att de borde
finna och se, att han ville att dem i alla måtto skulle ske lag
och rätt. Han förklarade i öppet bref till Smålands menige
inbyggare, "alt de många svåra .klagomål, som vankade bland
"allmogen, hade han aldrig tillförne hört; för honom hade aldrig
"blifvit klagadt, och det vore visserligen möjligt, att
mångenstädes i landet skedde allmogen orätt och förnär utan hans
"vetskap och vilja; han hade tillsatt riksens infödda män att
"dem regera och befall dem hålla allmogen vid lag, rätt och
"skäl; om annorlunda skett, var det honom högligen emot.
”Han visste derföre icke, hvarföre allmogen tog. denna sak njot
"honom så hårdt, likasom han vore upphofvet till all den orätt,
"som i landet skedde. Gud skulle känna, att han hade många
"andra, svåra och vigtiga saker att uträtta, som voro riket högt
"maktpåliggande, och det var honom icke möjligt, att fara till
"hvar man i riket och höra hvad der pågick; men så många,
*som kommit till honom, hade icke farit hem utån hugsvalelse,
"och så skulle det äfven nu hafva skett, om det i rättan tid
”blifvit klagadt." Han gaf dem tillkänna, att han låtit nlgå
stränga befallningar och bud till ridderskapet oeh adeln, (ill
alla sina embetsmän, att de i alla punkter skulle förhålla sig
billiga och skäliga mot allmogen, framförallt afstå från hvarje
olagligt förfarande, och att dessa hans befallningar måtte
åt-lydas, och ej vald eller orätt ske menige man, hade han
stadgat och påbudit, atl hvilken fattig man någon märklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
