Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa mail och steg voro icke heller öfverflödiga, ty såk ra
tecken förebådade, att Dacke vid instundande vår skulle
angripa verket å nyo. I början hade han, efter ingången
dagtingan med Rikets Herrar, så förhållit sig, såsom ville han
strängt iakttaga densamma. Han utsände öfver hela Småland
£ina öppna bref, förböd plundring, lyste fred öfver
herremännens gårdar, och beordrade män att utspana och ransaka, om
något blifvit roffadt utan hans befallning eller räkenskap derför
icke blifvit gjord för honom. Och med sådan stränghet krafde
han på efterlefnaden af dessa sina bud, att han lät taga af daga
en af sma yppersta böfvidsmån, Måns Hane, en myndig
Små-landsbonde, som hade stor slägt och många, vänner, och ännu
ilera andra af de mest ansedda bönder blefvo på hans
befallning gripna och i handklofvar förda mellan byarne fram och
tillbaka. Han ville derigenom göra sig fruktad och åtlydd af
n^enigheten, göra sig gällande hos Konungen samt för sig vinna
ridderskapet och adeln. Men denna stränghet, icke utöfvad
med nog vishet och måtta, ådrog honom mångas hat. Nils
Dacke var ingen Engelbrekt; han hade icke heller en lika ren ,
och ädel sak att för&vara, och han egde icke det
vördnadsbjudande och hänförande, som oemotståndligt bemåktigar sig
alla* hjertan, icke den öfverlägsenhet och kraft, som känslan
af rena afsigter ingifver. Detta sporde han på ett möte i
Berga i Sunnerbo härad, der han höll stämma med allmogen
af Vestbo, Östbo, Sunnerbo, Vis ta och Tveta hårad, hvilka,
då han ville bespörja sig, hvad bistånd han af dem hade att
förvänta, gåfvo honom till svar, alt de ville sitta slilla hvar v
vid sitt hem och ingenstädes gå efter hans bud; de äfven på
samma gång förbundo sig med hvarandra, att samfäit tiLlhjelpa
att nedlägga alla, som kommo till dem att röfva och plundra.
Dacke väncle sig då till Sjelfva brännpunkten för upproret, till
de härad, som räknas till det gamla Värend, och utlyste elt
allmänt ting i Vexiö på S:t Katarina dag; han kallade till
samma möte två män af hvarje prestgäll öfver hela Småland,
infann sig sjelf på utsatt dag, talade till den församlade
allmogen, och lofvade, att allting skulle hädanefter blifva efter
gamla sedvanor; han eftergaf dem hela detta årets skatt, så
att hvar man skulle få behålla densamma sig till godo; sedan
skulle de erlägga sin skatt och sina utskylder efter gammal
sedvana och aldrig betungas deröfver; äfven skulle hvår och
en få behålla det rof och byte han tagit, men dock gifva
honom en del 4eraf» Detta behagade allmogen väl, och då Dacke
sporde det intryck, hans tal och tillsägelser hade gjort, anmante
han dem att med uppräckta händer lofva och förbinda sig,
att vara hvarandra biståndiga som bröder. Bönderna uppräckte
sina händer, och Dacke påböd, att de skulle förse sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
