Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda och starka värjor. Han sade, att han förväntade Konung
Gustafs bref; om det behagade honom och han fann det vara
dem nyttigt, skulle .den ingångna dagtingan hållas vid makt;
men i annan händelse knnde han ännu samma konst, som han
tillförne kunnat, den nemligen att föra krig.
Strax efter detta möte kom till Dacke en beskickning med
skrifvelse från Hertig Albrekt af Mecklenburg, som erböd sig,
om de Småländska danneraånnen så åstiindade, att komma och
blifva deras Herre och Konung, i hvilket fall dock en summa
penningar borde sändas honom för att vårfva ryttare och knektar.
Men Albrekts namn var i Sverige förhatligt, och Dacke synes
icke varit okunnig, att från Kejsaren och Pfaltzgrefve Fredrik
äfven en beskickning var att förvänta. Han skref till rikets
Herrar och Råd och lat förstå, att han bekommit skrifvelser
och bud från Kejsaren, hvilken erbodit honom Småland i
för-läning, om han ville vara Kejsarens folk behjelplig att intaga
Sverige och Danmark. Men han åstundade hellre att tjena
Konung Gustaf, om Rikets Herrar ville förmedla saken mellan
Konungen och honom, förskaffa honom Konungens vänskap
och gunst samt dertill en förläning, hvarmed han kunde vara
hulpen, och han ville då till Konung Gustafs tjenst hålla ett
hundra man att beskydda och försvara den landsändan
Småland, der behof gjordes. Härom skref han äfven tNl
Konungen sjelf, och lofvade, att i sådant fall hafva sitt lif ospardt
för Konungens och rikets väl; han begärde skrifvare till alla
härad i Småland; om hofmän och karlar ville han sjelf
besörja, men Konungen skulle nnderhålla dem med kläder och
penningar.
Gustaf Önskade högligen att sjelf en gång få se och tala
med denna djerfva bonde. Han sände honom sitt öppna bref
med fast försäkran om en fri, säker och christlig lejd, och
bod honom att sjelf tionde komma upp tiU Stockholm, dä han,
Körningen, utan allt svek ville tala och handla med honom
4>m det ena och andra och huru det buller, som en lång tid
hade varit i Smaland, måtte afstyras och fred och rolighet
återkomma. Men till Konungens blotta lejd vågade Dacke
icke förtro sig, och han trodde sig väl förstå, att alla ytterligare
nnderhandlingar, utån med vapen i hand och innan han gjort
sig ännu mer fruktad, skulle blifva föga båtande och blott
medföra hans förderf. Derföre var nödigt att begagna sinnenas
stämning. På Kronoberg drack han sin Ju1, och öfverallt,
hvar han framdrog, hyllade ban till sig bönderna derigenom,
att han förklarade dem fria från skatt och gård och gaf åter
fritt att plundra herremännens gods och gårdar. Då bégynte
plnndnngarne å nyo, och många blefvo ihjelslagne. Sunnerbo
härad, som icke ville gå honom tillhanda, brandskattades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
