Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skudda sig den trål do ra, hvari de nu i många är varit under
en Konung, som raol lag och rätt eröfrat och länge besutit
deras thron; gaf dem Kejsarens tänkesätt tillkänna och
uppmanade dem, att för sin konung hylla och erkänna Pfaltzgrefve
Fredrik, hvilken på sin Furstinnas vägnar var äkta och rätta
arfvingen till konungarikena Sverige, Danmark och Norrige, och
som sjelf var et) from och mild Furste, hvilken så skulle
förestå och regera konungariket JSverige, att alla skulle fredligen,
säkra och roligen bo under honom, allas gods och håfvor
till-vexa och förkofras, och hvar och ens friheter och privilegier
ej blolt icke förringas, utån formeras. Pfaltzgrefven skref på
samma gång sjelf med löfte, att komma Sveriges inbyggare till
hjelp med# all sin makt och vara dem en huld och nådig
konung. Äfven Biskop Magnus af Skara förtröstade dem på
Kejsarens slora hjelp, så att de skulle få så många knektar de
behöfde, hvaremot i Tyskland blifvit så bestäldt, att Konung
Gustaf der ingen hjelp skulle få. Sändebud kommo från
Pfaltzgrefven till Grefve Christofer af Oldenburg, tttl Hertigarne
Albrekt och Henrik af Mecklenburg, till Danzig, till Härmästaren
i Lifland, till Lübeck och öfriga Hansestäderna, att försäkra sig
om deras hjelp. Samma sändebud hade äfven uppdrag att
in-hemta goda råd af de Svenska flyktingar, som uppehöilo sig i
Tyskland, och hvilka bäst kände lägenheterna i riket. Hertig
Albrekt värfvade en fänika knektar jemte 300 man till häst,
och i stiftet Bremen hade Pfaltzgrefven dragit tillsamman tid
fänikar knektar, hvilka skulle förena sig med Hertig Albrekt,
och med denna styrka ville man understödja upproret i
Småland.
Under sådana omständigheter fruktade Gustaf, att om de
trpproriska hoparne i Småland icke fingo ett sådant nederlag,
att de buro minne och märke deraf, skulle han vid instundande
vår hafva alla fienderna och tilläfventyrs äfven bönderna uppe
i landet på halsen. Till afvårjande af en sådan fara, oeh för
att, innan våren kom, bryta Dackes makt* sände han ansedda
män till de närmast liggande landskap, att mana bönderna till
vapen, talade äfven» sjelf på många ställen till allmogen,
påkallade dess hjelp och fordrade af en del härad hvar femte,
af andra hvar tredje eller fjerde man, för att samfålt med
krigsfolket intåga i Småland och förskaffa riket rolighet och fred.
Gustaf hade alltifrån den första tid, han kom till styrelsen af
riket, då behofvet i de oroliga tiderna gjorde nödvändig en
större krigsmakt än som ensamt af frälset eller de
rusttjenst-skyldige kunde åstadkommas, hellre än att städse lita till
allmogen* värfvat fremmande krigsfolk och vid större påkommande
behof der jemte tagit i sold och tjenst alla de lösa, lediga karlar,
som i landet kunde finnas, för att icke tycka bönderna från plo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
