Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stor del af Konungens krigsfolk hade redan kommit
tillhopa i Vadstena och der slagit låger på öppna fältet* (lä
Dacke med en hiar af ftera tusen bönder kom tagande öfver
östra Holveden upp till Östergötland och slog läger i Skrukeby,
halfannan mil från Vadstena. Detta dristiga framtågande af
bondehopen injagade i första ögonblicket en sådan fruktan hos
höfvidsmännen för krigsfolket, att de tänkte med hast draga
sig tillbaka. Men sedan de kommit till närmare besinning,
ansågo de för skam, atl med en så våidig hop krigsfolk vika
f tillbaka, och de. beslöto, att .genast bryta upp och under natten
öfverraska bönderna i deras låger. Uppbrottet skedde. Dock
hunne de icke fram förrän i dagbräckningen, och Niks Larsson,
som var höfvidsman för en fänika Dalkarlar, lät äfven för tidigt
se sig i sitt blanka harnesk, "i det han mente det vara en
"mäkta mandom, att rida bönderna så nära, att han fick dem
"i sigte." I hast uppbröto bönderna sitt läger-och intogo
skogen , mellan Skrukeby och Mölby. På ena sidan låg en stor
ängslåtti på den andra gick Möl.by elf. Tvenne vågar förde
genom skogen. Höfvidsmännen beslöto, alt låta rytteciet
firaro-rycka på ena sidan om skogen utefter ängen, men fotfolket
åter uppstiga i skogen, den ena hopen till höger, den an dia
till venster, och sålunda tilJklamra bondehären. Arvid Trolle
anförde den e$a hopen, Pehr Brahe den andra« Men Dacke
gick. med. hela sin styrka först löst på den ena härskaran och
kastade densamma på flykten; efter en hård och skarp strid
måste slutligen äfven den andra vika. Befälhafvaroe vände
tillbaka till sitt läger, missnöjde att deras anslag blifvit så illa
utfördt, emedan de hellre här velat upprifva bondehären, ån
uppsöka de upproriska i de Småländska skogarne» Emellertid
hade af böndernas hop en stor mängd fallit, och
Smålänain-garne knotade mycket deröfver, att Dacke förledt, dem att
draga så långt upp tili det släta landet i Östergötland.
Sä mycken dristighet hos bönderna och det hotande skick
detta uppror tog, satte Pfaltzgrefve Fredrik, Hertig Albrekt och
andra Konung Gustafs fiender i verksamhet» Man fann
tillfället gynnande. Pfaltzgiefveu erinrade K^jsar Carl om det af
honom gifna löftet vid Grefvens förmälning med Kejsarens
systerdotter Dorotea, och bar] om bistånd och hjelp att göra sin
Furstinnas rättighet till Svenska throqen gällande. Kejsaren,
sjelf sysselsatt med det Franska och Gelderska kriget, uppdrog
sin kansler, Nicolaus Peronotus, Herre af Granvella, att begifva
sig till Sverige eller ock genom skrifvelser, på hans vägnar,
verka hvad han förmådde till Pfaltzgrefvens båsta. Men Gran*
vella vågade sig icke till det okända, vilda norden, utån skref
frän Niirnberg till de "ädle, ärlige och förståndige invånare
uti Sveriges rike," beföiude högligen deras mannamod att af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
