- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
320

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liga krigsfolket) gifver sig efter dem, dä gftra de likasom
ulfven, hugga åter till skogen igen. De Småländska
upprorshopar ne sade sig ej mena ondt med köpmän, utan endast
med herremän och hotmän, så all alll hvad herrskapet
lill-hörde, var strax förbrutet, och alla de, som i hoftjenst voro,
räknades för herretrålar ; de föregåfvo sig vilja åter upprätta
chrislcndomen, afskaffa den Svenska mässan och komma allt i
gammalt lag igen.

Öfver sina många och stora hekymmer och besvär denna
tid, sä i arbetet för att besegra allmogens ovillighet som äfven
för att förmå ridderskapet, frälset och apdra att gripa sig an
med all kraft och allvarligen behjerla hvad deras frid tillhörde,
utgjuter Gustaf sitt hjerta för sin förtrogne Gustaf Olofsson
Stenback. JSog hafve vi, yttrar ban i ett af sipa bref till
honom, både skriftligen och muntligl förmanqt tn och annan,
alt de skulle göra något ytterligare lill saken; det hjelper
dock intet, som vi förnimme. Sä käre Herr Gustaf, Gud
skall bära oss der vittne till, att vi hafve ondt atl göra;
liten hjelpen hafve vi, både här och der, och när vi då
icke sjelfve beslällal, så blifva mänga äreuder, ty värr*
obesläldle; ingen vill låta sig vård#, hvarken med knéklar
eller något annat, ulan vi skole ju alllid bes{ällat, som vi
det ock gerna gjorde, hvar vi så hade der råd lill och
förmådde all uträtta alla saker; och hqfve ganska få hos
oss tillstädes, med hvilka vi något uträtta kunne; dem sam
vi tillförne mest bruka plägade, som dr . Sten Eriksson
(Lejonhufvud), Cancelleren (Konrad von Pyhy), Nar man och
flere, de äre nu icke i landet, derföre blifva oss mänga
saker obestäldte.

Emellertid, sedan- genom Konung Gustafs föreställningar
många fattat ett annat sinne och andra gåfvo efter af fruktan
för Konungens stränga allvar, drog sig eij vältfig makt
lill-samman på grånsorna af Småland. Småiänningarne hade af
sina motgångar i Östergötland och^ vid Kalmar (det\SlåHhällaren
på slottet Germund Svensson Spine vid ^tt anfoll af boncte-?
hären nedergjort flera hundra man af .densamma) redan blifvit
något nedslagna och fruktande, då nu från trenne sidor
Koaqn-gens krigsmakt ryckte in i deras land. Svante Sture, m$d 200Q
man till häst och fot, bröt upp från Slegeborg och intågade i
Tiust och Tuna län* Från gränsen af Vestergötland ryckte
Gustaf Olofsson upp med hela Vestgöta-makten jemte sex
fänikar Tyska knektar; han drog in i Sunnerbo och Vestbo
härad, der Konungens af Danmark krigsfolk* 800 landsknektar
och 200 man till häst, voro honom till mötes och förenade sig
med honom. Lars Siggeson åler och Joh^n Tureson bröto
med Sjelfva hufvudstyrkan upp från Vadstena, drogo förbi Lin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free