Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köping och inlågade i Kinde, der de plundrade och hrände
böndernas gårdar, för alt hos dem injaga fruktan och skräck;
men blott trenne socknar föllo till föga, alla de öfrigas inbyggare
flydde till skogarne. 1 Säfvede fingo höfvidsmännen spörja, att
bönderna väldigt brållat för sig på en tjock skog; de läto
ledsaga sig förbi brätlan, kommo följande dagen till Vimmerby,
tågade in i Asbolandet, härjade och brände. Allestädes der
de framdrogo, hade bönderna uppkastat broarne, och nästan
dagligen hade krigsfolket med dem skärmytslingar, för att mot
dem försvara sin tross. Hela vägen tågade bönderna, hållande
sig på de höga bergen och skogarne, bredvid krigsfolket,
begagnade alla tillfällen till öfverraskningar, men vågade icke att
i öppen strid mäta sig med bären, emedan de buro fruktan
för den väldiga mängden, och sade, ”att man kunde slå sig
”trött på en hop gäss, ännu mer på en sådan hop krigsfolk.”
Vid Hagelsund hade de lagt 500 man i bakhåll, för att anfalla
trossen, och flere af herrarne voro äfven i fara att blifva tagne
till fånga eller nedergjorda, då ändtligen 300 hakeskytter
kommo dem till undsättning och nedlade bakhållet. Vid Högsby
åler hade bönderna fällt väldiga bråttar, och Dacke der
församlat kärnan af Smålands vapenföra män. Han innehade en
så stark ställning, att höfvidsmännen icke vågade der angripa
bondehären eller söka att tränga den vägen fram, emedan det
icke kunde ske utan stor mansspillan och tilläfventyrs äfven
taga en olycklig utgång. De tågade derföre tillbaka. De Tyska
knektarne trodde, att det åter bar upp till Östergötland, hvilket
de kallade det förlofvade landet, och de hoppade och sprungo
af glädje, ty de Småländska bönderna hade redan temligen
qväft deras stolta mod och krigslust. Men sedan hären dragit
elt stycke tillbaka, vek tåget tvert af österut, och man intågade
i Östra härad. Der kom man i feta bygden, ty här, säger
Brake, stod till i hvarje gård, såsom hade man kommit i
gästabud. Man hade här icke väntat sådana gäster, och allmogen
blef illa till mods. Men Dacke försummade sig icke heller,
och han var snart åter bredvid hären. I Kinde härad, dit
krigsfolket åler inryckle, vid sjön Asunden, mellan Horn och
Eneby, på «n stor skog med ett framskjutande näs fattade Dacke
posto, och ville här hindra konungahärens framtågande, ty man
skulle draga den vägen fram. Hären anryckte. Höfdingarne
förbödo knektarne, att lossa något skott eller den dagen renså
sina gevär, på det man så oförmärkt som möjligt måtte komma
bönderna inpå lifvet. Likväl lossades ett och annat skott af
några knektar, hvilka derför genast blefvo slagna i bojor, ty
krigsaga var äfven på denna tid icke okänd. Bönderna,
varnade, slodo färdiga till försvar. Anfallet mot näset skedde
från tveftne sidor; på den ena sidan anryckte Dalkarlarne, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
