Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den apdra hakeskytterna. Striden var hård och skarp.
Ändtligen blef Dacke sjelf skjuten genom begge låren, femhundra
af hans kämpar lågo på platsen, de öfriga skingrades. Detta
nederlag förskräckte Smålänningarne. De sågo branden och
röken från sina byar, sin krigarskara skingrad och upplöst, sågo
Konungens härar från alla sidor allt djupare intränga i deras
land, sig Sjelfva, utan anförare, utan hufvudman, gifna till pris
för alla krigets olyckor. Då syntes dem bäst att hörsamma
Konungen.
Der Svante Sture framtågade, föllo bönderna genast till
föga; dels vördnaden för hans namn, dels fruktan för hans
makt, gjorde, att häradsboerna i Tiust, äfvensom de i Tuna
län, genom hans bemedling sökte försoning med Konungen, och
för att bevisa upprigtigheten af sin ånger och sina förändrade
tänkesätt, gjorde de honom äfven allt bistånd att uppsnappa
och efterjaga Dackes anhängare. ^ Äfven Gustaf Olofsson tågade
utan motstånd genom Veslbo, Ostbo och Sunnerbo, men tog
af hvarje härad tolf de myndigaste och beskedligaste
danne-män som gisslan för häradets trohet; i Östbo härad grep han
Dackes fogde och med honom sex andra af Dackes anhängare,
hvilka genast rådbråkades och sedan sattes på stegel, till
varning och skräck för de öfriga; då han kom till södra Möre
och till de härad, som framför andra förhållit sig upproriska,
härjade och brände han, hvar han framdrog; Danskarne i
synnerhet sköflade ocji plundrade med mycket begär, togo byte
hvar de kunde, och sedan, när de utan strid och
blodsutgjutelse kommit till Kalmar, fordrade de med pock sin sold, och
sade, att de ville hjelpa till att skrapa möglet från Konung
Gustafs många dalrar.
Gustaf hade befalt sina höfvidsman, "att der de kunde
"bespörja några, som mest hade bedrifvit spelet med den
"tjufvehopen i Småland, röfvat och skinnat herregårdarne och
"slagit hans folk ihjel, dem eller deras egodelar måtte man
"icke förskona, utan gifva allt till sköfling och straffa dem utan
"all nåd. Men dannemän, som hade varit nödde och tvungne
"alt gå med dem och icke så stor skuld hade, dem skulle man
"förskona och göra nåd med dem det bästa man kunde."
För-stärkningsmanskapet, som från de öfriga landskapen stött till
hären, hade, atl det sä mycket väldigare måtte göra den
upproriska hopen af bräck och nederlag, erhållit serskilt tillåtelse
att sköfla och plundra hvar de kunde, och höfvidsmännen,
fogdarne, alla tillgränsande landskap tillsades, att icke tillåta
Smålänningarne få köpa något spannmål, så framt de icke hade
goda vittnesbörd och pass af hans befallningsmän der nere i
landet, ty blifva de bespisade, yttrade Konungen, sä blifva
de lika gode, som de förr varit haj va; äfven när de fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
