Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen skonsamhet hvarken mot fiende eller vän. Öfver vestra
Holveden, genom skogar och öfver berg, inbröt en hop i
Östergötland, röfvade och plundrade från prester och bönder allt
hvad de kunde. En annan hop brandskattade Skeninge stad
och ihjelslog en Konungens länsman. Då sammansvuro sig alla
häranden omkring Vadstena samfält med Skeninge stads
invånare, att med hvarandra afvärja sin skada och försvara sin
egendom, valde sig en höfvidsman och angrepo i Odesjö
inunder vestra Holveden en skara af det Småländska röfvarhandet,
nedergjorde dess anförare och en stor del af hans hop. Andra
hopar öfverraskades, nedergjordes eller tillfangatogos af
Konungens befallningsmän. Så blef ändtligen Östergötland rensad t
och fredadt. Konungen tackade Östgöterna, att de bevisat sig
så manliga och trofasta, och han tilläde: hvar J dannemän,
som för våra skull tvång och vedermöda lidit hafva, och J
fattiga vederlöse enkor, som nu edra bönder, för vårt och
menige riksens bästa skull, mist och tillsatt hafve, vele låta
gifva oss eder sorg och vedermöda tillkänna, skote J utan
tvifvel få hugsvalelse, uti så måtto, att vi vele hjelpa
eder med hvad del eder nyttigt och gagneligt vara kan, så
att J oss skole betacka. Och många, som i detta uppror
förlorat sin egendom eller sina män, vände sig till Konungen,
och fingo bistånd och hjelp.
Men utom de förtviflade hopar, som, drifne af fattigdomen
och nöden eller sitt vilda lynne, uppehöllo sig på skogarne,
sedan de förlorat hus och hem och ingenstädes mer egde en
fristad, föllo efter hand alla de öfriga till fota. Så
härads-boerna i Tiust och Kinde, Norra och Södr i Möre, Östra och
Vestra Uppvidinge, Södra och Norra Vidbo med flera härad;
äfven de mest brottsliga följde de fogsammares föredöme, och
bådo rikets Herrar och Råd, att hos Konungen till det bästa
bemedla deras sak, så att han måtte bevekas alt mottaga en
försoning af dem och återgifva dera sin vänskap och nåd. De
hade äfven Sjelfva sina bud upp till Konungen, gåfvo sin nöd
tillkänna och beklagade, alt de voro mycket utödda och att
deras åkrar stodo osådda. Gustaf svarade i det vänskapsbref,
han lät utgå till dem, till hvart hårad serskilt: Ränne Gud,
atl det Hr oss högeligen emot, att J sä svårligen utödde
äre. Men vi gifve det eder sjelfve uti betänkande, hvem
sådant mest vållat hafver. Der J och flere de dannemän
i Småland hade velat hörsamma vårt råd och’ följt våra
skrifvelser och trogna förmaningar efter, och blifvit hemma
sittande, aktande edert bo och bohag, och sålt eder åker,
som dannemän pläga, och huggit sä många svedjeland i är,
sem J hafve tillhulpil att hugga hråltar, dä hade J och de
icke haft så stor nöd för kakena hos eder, som nu lilläfven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
