Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyrs sker, Den ulödning J ock tale om, der mSge de och
J tacke eder sjelfve före. Han önskade, att den trohet de
nu lofvade, måtte vara upprigtig och af hjertat, och att de
ville blifva vid ord och sanning, så att de Sjelfva tillhnlpo att
uppsöka och straffa Dacke och hans anhang; på dessa vilkor
ville han gifva dem sin vänskap och nåd; han ville äfven tillåta
dem att lösa fodringen efter två öre hästen, antingen i smör,
ojtar, pengar eller huru dem Sjelfva kunde vara lägligast, och
hvad han sålunda på sin sida utlofvade och tillsade, det skulle
blifva hållet. Men derjemte befalte Konungen sina höfvidsmän,
att taga gisslan af de härad, med hvilka de underhandlade,
och denna gisslan skulle de taga af den skyldiga hopen, på
det de, som dannemän voro, måtte sitta hemma, och om sedan
funnes, att häradet skickade sig annorlunda, än som tillbörligt
vore, eller hägnade och beskyddade tjufvar och förrädare, man
då strax måtte göra deras ändalykt, som i gisslan slodo.
Sedan nu de flesta häraden med höfvidsmännen
underhandlat om vänskap och fred, och på det Småland icke måtte
blifva alldeles utarmadt, lät Konungen sin krigsmakt åter draga
tillbaka. Äfven var krigsfolket, både frälset och de öfriga,
men i synnerhet de Tyska knektarne, af det Småländska
krigstågets besvärligheter så uttröttade och förfallna, att de icke
kunde förmås att angripa de i skogen ströfvande hopar. Hvar
och en drog derföre åter hem till sitt, knektarne förlädes i
borgläger, äfven Danskarne tågade tillbaka till sitt land. Men
krigsmakten hade knappt dragit från Småland, då Nils Dacke,
sedan han åter blifvit läkt, uppträdde på nytt och samlade
omkring sig en skara af flera hundrade män. Hans öfverste
capitener kommo hvar och en med sina hopar åter fram ur
de tjocka skogarne, plundrade och mördade. På flera ställen
sökte Dacke alt ännu uppvigla allmogen, förtröstande på
Kejsarens mäktiga bistånd; han fick nya anhängare, och flera socknar
syntes ännu benägna honom. Då måste Konungen åter låta
en del af krigsmakten uppbryta. Der höfdingarne framdrogo,
höllo de ting och stämma med bönderna, och förmanade dem
att blifva stilla och fredliga. Många härad gjorde dem äfven
stort bistånd och förstärkte dem med manskap, i
synnerhet med goda skytter. Strider föreföllo. Men Dackes hopar
handlade utan sammanhang, utan ordning och enighet.
Konungens höfvidsmän åter togo enstämmiga och gemensamma mått,
och gingo med mycken raskhet till väga. I synnerhet var den
modige Jakob Bagge en skräck för Dackes män. Han
förföljde Dacke]) sjelf från socken till socken, och jagade honom
framför sig på en dag och en natt hela sju mil. De upproriska
hoparne blefvo allestädes slagna, flere af Dackes höfvidsmän
gripna, bland dem hans farbroder, hans svågrar tillika med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
