Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han de gode män af ridderskapet och menige frälset icke
allenast i Småland utan ock utöfvpr hela riket, och
synnerligen dem som landbor hade i Småland, Östergötland och
Vestergötland, att de läto sig nöja med en skälig och
måtte-lig städselöre af sina landbor, icke för sträng andes med dem
1 den måtto öfver skäl och rått, som en part tiUäfventyrs
väl gjort hade; förty den menige man i förenämnde
landsändar hade tidt och ofta i dessa förlidne lider både med
bud och bref klagligen gifvit honom sådana deras besvä*
ringar tillkänna och begärt, all de målte njuta en skälig
och måttelig städselöre och sedan silla deras laga tid efter
Sveriges lag; det han dtun icke med något skäl hade kunnat
neka. Hvarföre de gode män af ridderskapet och adeln
skulle i dessa saker så handla, som lideligt och den menige
allmogen drägeligt vara kunde. Han skref (ill Ståthållaren
öfver Vestergötland Gustaf Olofsson, att en allmän nöd och
utländska stämplingar kunde uppväcka en ny Dacke, om allmogen
ej behandlades med foglighet, och till befallningsmannen öfver
Stockholms slott och stad yttrade han: Fi höre dagligen stor
jämmer och nöd af allmogen, att de finnas många, som icke
hafva så mycken spannmål i deras värjo, atl de kunna sä
åkren med i år, och intet få de af deras husbönder eller
nndre, som god råd hafva på spannmål, med mindre de skola
väga den upp med penningar och gifva dem 12 öre eller
2 mark örtuger för spann korn, förulan hvad vi
und-sätte och låne allmogen. Så må du allvarligen hålla frälset
före, om der äro några i byn (Stockholm) antingen af Rådet
eller eljest frälset, som hafva råd på spannmål, att de hafva
nägon barmhertighel med sig, och besynnerligen hvad fördel
de hafva deraf på deras sida, om åkren blifver osådd
liggandes; länkandes fördenskull till, atl de låna och undsätta
allmogen något hvar i sin stad, och dem besynnetligen, som
hafva mest behof\ och icke slicka honom upp i den dyraste
penning, så frarnt Gud icke åter igen låter komma oss en
pläga uppå med dyr lid och annan nöd och bekymmer pä
landet, som dess värre en tid lång varit hafva och ännu
äro; och all de ville laga dylika exempel och förmaningar
till hjertal, det vore väl Men denna huldhet om rikets
allmoge och den skonsamma behandling, han böd ridderskapet
och adeln, befallningsmännen och fogdarne att iakttaga, sträckte
Gustaf dock icke till flathet och eftergifvenhet, eller så att han
eftergaf något af sin värdighet och hvad billighet och rätt
fordrade. Han gjorde Gustaf Olofsson dennå erinran, och yttrade:
Synes oss rådeligl vara, att man icke alltför mycket låter
allmogen hafva deras vilja, ulan att man ock blifver med
rättvisan något med ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
