Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En befästad makt och en befästad thron, var den vinst,
hvarmed Konung Gustaf gick ur dessa inbördes strider. De
mest tilltagsna, de djerfvaste och myndigaste män af gamla
tidens anda och kraft hade faflit; allmogen hade lärt att båra
fruktan för örlig hemma utanför dess egen dörr; denna
erfarenhet intryckte ännu djupare i folkets hjertan Konungens
varningar och råd; man fruktade, man vördade honom högt,
och man ansåg hans makt så fast och oomkullstötlig, att ingen
vågade mer spänna bälte med Konungen. Äfven den nya
religionslåran, hvilken Gustaf med stor omsorg och kraft
arbetade att inplanla hos menigheten, verkade mycket att mildra
tänkesätten och sederna, göra sinnena fogsammare, mer
till-gifua samhällsordningen, mer hörsamma och lydiga öfverheten.
Yl. Öfversigt af Samhällsförfattningen och allmanna
Hushållningen jemte Heformationsverkets
fortgång.
Det gifves intet tidhvarf i verldshistorien, som med
ledning af erfarenheten i högre mått än Medeltiden inskärper den
lära, att grundvilkoret för konungadömet måste vara ärftlighelen.
Det är för ett folk mindre angeläget, att en herre af huru stora
och lysande egenskaper han än må vara år dess Konung, än
att den sitter på sina fäders thron, hvilken densamma tillbör.
Ändamålet nemligen med konungadömet är icke sjelfegen ledning
af ärendena, hvilket sällan lyckas och oftast är mer skenbart ån
önskansvårdt, ulan det, att samhällsbyggnaden bar en fast
slutsten, nationen ett allmänt erkändt öfverhufvud, en otvifvelbar
föreståndare. Han må än icke alltid vara den förträffligaste;
för det allmännas väl är för det första hans tillvaro nog, för
det. öfriga sörja, båtlre eller sämre, lagarne och bruken i hvart
land.
Huruledes i urgammal tid konungadömet hos oss stadigt
fortgick i arf från fader till son, men att ett vacklande
der-utinnan inträdde genom de i XI århundradet uppkommande
söndringar mellan stammarne i riket, serdeles mellan Svearne
och Göterna, hvaraf alstrades tvedrägliga konungaval, och huru
såsom följd deraf arfsrättigheten till konungadömet kom att
bero af folkets bifall och bekräftelse genom val, till dess
ändtligen i Magnus Erikssons landslag i XlV:de århundradet den
grundsats bestämdt och klart uttalades, att i Sveriges rike
Konung är ärfvande och ej väljande: häraf år en öfversigt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
