Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregående Delen (s. 494—97 och 562) i korthet framstäld*
Val-konungadömet var och förblef ett af Medeltidens ätörsta
onda, en källa till osaliga familjstrider och en fotstege’för’de
stora slägtena till uppstigande af makt, hvarigenom riket nära
bragtes till undergång och landet städse uppfyldes med buller
och krig. i
Så djupt rotad var emellertid i folkets sinnen den
urgamla grundsatsen om ärftlighetsrätt till konungadömet, att valel
städse leddes och bestämdes med afseende på kon ungastammen,
så att vanligen, om ej sällan under störande oroligheter, sonen
efterträdde fadren; fall förekomma, att man icke heller skydde
minderårigheter, och äfven det var icke sällsynt, att vid
manliga stammens utslocknande konungadömet gick öfver till
ält-lingarne af densamma på qvinnosidan. Det sedvanliga var, att
konungarne under sin lifstid gerna plägade låta sonen erkännas
och hyllas som deras efterträdare i konungadömet. Likaså
skedde vid riksdagen i Vadstena i Januari månad år 1526, när
rikets Ständer och Råd uppmanade Konung Gustaf till
giftermål, och de vid samma tillfälle då äfven utstälde den försäkran,
att om Gud den Jllsmäklige varder Konungen gif vandes barn
oeh arf vingar, ock dessa barn voro söner, skulle den äldste
af dem, sä framt han dertill vore tjenlig, i annor händelse
en af de andra sönerna, som \dertill skickligare vore, till
det konungsliga regementet närmast vara. Détta var
emellertid ännu långt ifrån att i strängare mening bilda en lagbestämd
arfföljd till riket, emedan derutinnan ingen ordning för den
långa framtiden var faststäld, och dessutom lätt, såsom i
föregående tider oftast skett, thronföljden kunde skakas vid
uppväxande tvedrägt mellan ätllingarne af konungahuset och deraf
jemte af ännu andra anledningar i samband dermed alstras
stora oroligheter i riket. Vådorna deraf kunde icke undfalla
en Konung som Gustaf Eriksson, hvilken med kännedom af förra
tiders erfarenhet ville se riksbyggxtaden och tlironen för fr.amr
tiden hvila på en fast och säker grundval. Man hade sport,
hvilka lystna blickar kastades på Svenska kronan af Konung
Christians arfvingar och de furstar, som grundade sin rätt
dertill på sina skyldskapsförhållanden till de gamla Svenska
konungahusen. Ännu hade man i Danmark icke heller, glömt
Kalmar-unionen med deraf födda anspråk och förhoppningar på
Sveriges rike. Detta allt stod lefvande för mångas ögon och
minne, då Gustaf i Januari månad år 1540 kallade sitt Råd
tillhopa i Örebro. Med öfvervägande af tidens skick och
omständigheternas kraf fattades då det vigtiga beslut, hvarigenom
konungariket Sverige förklarades från denna stund för Arfrike,
så att Konung Gustafs manliga efterkommande, hvar efter annan
i bestämd ordning, skulle vara råtte arfherrär till Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
