Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill säga, atl till sina embets- och tjenstemän såsom lön och till
hjelp för krigstjenst öfverlåta inkomsterna af kungsgårdar, af
större eller mindre delar af elt landskap, ett eller flera härad,
en eller flera socknar o. s. v. Dessa förläningar utgjorde,
serdeles under Kalmar-unionens lider, ett fortvarande
strids-ämne mellan konungen och herrarne, hvilka sistnämnde alla
ville hafva län och gjorde oupphörliga anspråk på hjelp af
kronan till underhåll för sina svenner. Unions-konungarnes
styrelsegrundsatser genom fremlingars indragande i riket och
läns upplåtande till dem, såsom likaledes skett i Konung Albrekts
tid, bragte Svenska herrarne, att i den försäkran, som af
Konungarne Christian I och Johan måste afgifvas före deras
erkännande, förelägga det vilkor, att Konungen skulle lill ingea
antvarda rikets slott och län eller derifrån någon afsätta utan
med råd och bifall af de yppersta och bästa af Kiksens Råd i
den landsända, der sloden liggande voro. Redan i liden förut,
då Carl Knulsson var Konung, hvälfde sig hos herrarne det
förslag, att afkläda konungamakten dess ursprungliga rättighet
alt land och slott förläna ulan medgifvande af Rådet, eller att
någon fråntogs #sin förläning, utan alt han af Rådet dömdes
förlustig deraf. Äfven Sten Sture den Äldre klagade deröfver,
att Rådet afklädt honom maklen, alt ulan dess samtycke
återtaga slott eller slottslofven af någon. Denna inskränkning af
Konungens makt, hvarigenom, tillsättandet af höfvids- och
em-belsmän, en af konungamaktens väsendtligaste rättigheter, skulle
komma att mer bero af Rådet än af Konungen, föranledde
Konung Gustaf, då på Vadstena riksmöte år 1524 Ständerna
påyrkade hans kröning och förmätning, att dessförinnan
försäkra sig, ”om han månde fritt råda och beställa om kronans
”län, som lagboken säger och en Konung och fullmyndig Herre
”plägar göra, oknarkad för hvar man.” Ständerna svarade
härtill, ”att ingen kunde aonat säga, än att Konungen ju borde
”efter lagen full rätt och myndighet ega, att råda och styra
”borgom och landom, kronones slott och Upsala öde; dock,”
tillägga herrarne, ”ville de gifva Hans Nåde i god akt lillkänna
”gamla riksens sedvänja, att ingen ogipter och daglig tjeniste
”sven intages i Rådet, ej heller får någon märkelig kronones
”förläning förr, än han der inkommit,” ett förbehåll, hvarpå
Gustaf dock gaf föga akt och icke lät sig deraf på något sätt
bindas, sedan Ständerna högtidligt medgifvit och för honom
stadfästat den honom såsom rikets Konung tillkommande lagliga
makt. Man finner, att från denna tid han förordnade om länen
efter sitt eget fria godtflnnande utan något beroende derntinnan
af Rådet och äfven utan att från dess sida något försök mer
förekommer till inskränkning af denna konungamaktens
ursprungliga rättighet. Men väl hördes stundom knot, när Gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
