Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oupphörlig strid mellan dem och herrarne af Råd. Dessa slöto
ej sållan mellan sig föreningar till ömsesidigt bistånd för
upprätthållande af sina friheter och sitt rådsvälde. Kalmar-unionen
var för dem kär, emedan under den fremmande Konungen de
styrde riket, och hvar och en af dem som konung styrde
sjelf-rådigt inom sitt län. De hördes äfven uttryckligen förbehålla
sig rättigheten, "att skicka styrelse och regemente i riket, såsom
dem tycktes bäst och nyttigast vara efter tidens lägenhet."
Med Konung Gustafs uppstigande på thronen inträder ett
förändradt skick, en annan och ny tid genom konungadömets
återupprättande ur dess djupa förfall. Christian II:s
bödels-yxa genom undanrödjande af de mäktigaste och mest
framlysande medlemmarne af Rådet och de stora slägtena, och de
förutgående täta upproren genom frihetskraftens uppväckande,
som gaf folkets röst en länge saknad vigt och styrka, hade
förberedt och mycket lättade den politiska hvälfning, som
un<-der Gustafs tid föregick. Dessutom, ännu mer än i tiderna
derförut, hade under de sislförflutna århundraden de
mäktiga Rådsherrarnes oroliga herrsklystnad, de täta
omkastnin-garne i regeringen och deraf uppkommande buller och
oordningar i landet, för folket uppenbarat nödvändigheten, att En
borde vara deras Konung och Herre och för det allmänna
bästas skull träda i full utöfning af den makt och myndighet,
som honom efter lagen tillkom. Kyrko-reformationen tillika
slet bandet mellan de verldsliga och andliga herrarne; Biskopar,
sora, tillhörande Kalraar-unionens tid och täflande med sina
företrädare i tillgifvenhet för densamma, hulpit Christian till
väldet i Sverige, hade alla afgått från skådeplatsen, de flesta
på ömkligt sätt, några af Christians bödelsyxa uppburit lönen
för sina tjenster mot honom, andra rymt riket och vemodigt
slutat sina dagar i fremmande land. Ett lika öde träffade
äfven dem af de verldsliga herrarne, som, öfverlefvande det
Stockholmska blodbadet, ännu, såsom Ture Jönsson och andra
med honom, ville se den aristokratiska makten återupprättad,
derigenom att de uppsatte på thronen en af dem beroende
konung. Kalmar-unionens sista uppträden öfverhufvud hade
brutit herrarnes välde; då icke heller mer de hade att stödja
sig på en fremmande makt och i den nya, inhemska Konungen
de funno en man af kraft och en sådan, som i rikets dåvarande
tillstånd för dem Sjelfva var behöflig, vändes deras tankar bort
från alla vidare försök, att med den varande Konungen ryckas
om spiran och makten. Rådet återgick till sin ursprungliga
bestämmelse och blef med hela den öfriga aristokratin
underdånigt rikets öfverhufvud.
Det var i Landslagarne, likasom i de forntida
Landskaps-lagarne, en Konungen förbehållen rättighet, att län gifva, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
