Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro derföre bos honom välkomna, och sådana, som varit i
fremmande tjenst, vid fremmande furstars hot, hos hvilka han
således kunde förutsätta mer duglighet och mer utbredda
kunskaper om fremmande slatsférhålländen, intog han äfven i Rådet,
begagnade dem i förlitande Ull deras större skicklighet i
ärendena, deras kunskaper och erfarenhet i förvaltningen, gaf dem
förläningar eller sörjde på annat sätt för deras anständiga
underhåll. Vi ha sett en von Pyhys och Normans stora inflytelse
på Konungen, och huru han efter deras, synnerligen efter den
förstnämndes råd och förslag ville omskapa hela den inre
förvaltningen, delta emellertid med så liten framgång och så föga frnkt,
att det hela deraf efter kort tid åter förföll. Konrad von Pyhys
vinglerier ocb oredliga, slösaktiga förhållande vid en honom år
1542 anförtrodd beskickning till Frankrike gjorde omsider för
Gustaf uppenbart, huru litet den fremmande mannen förtjente
det stora förtroende och den tillit, han lill honom satt. Han
insattes i fängelse på Vesterås slott och slutade der äfven sina
dagar. Gustafs ord om honom, all han mycket bes tält mer
Ull vårt och Sveriges rikes arge sia an bästay kan i lika irtåu
gälla om flera af Gustaf i rikets värf använda fremlingar, så-i
som en Berendt von Mehlen, en Grefve Johan af Hoja och
andra, med undantag dock af Norman, hvilken äfven efter von
Pyhys fall fortfarande bibehöll Konungens förtroende och stod
som rådgifvare vid hans sida tiU sin död år 1553. Varnad af
erfarenheterna från de första tiderna af sin regering, tog Gustaf
på sednare åren mer sällan några utlänningar i rikets tjenst
ocb ännu mindre uppdrog till dem några vigligare värf eller
så, alt han inlog dem i Rådet. Hittills, så på sin ålderdom
lalade han lill sina söner, hafve vi icke ensame kunnat
be-sörja rikets tarfvor, ty desse rSe skolefuxer hafva rätt intet
synnerligt kunnat uträtta; men dä de nu genom vår
för-sorg blifvit förståndige, tillbör dem ensame bestyret under
Kungen. De Svenske lida ieke heller gerna utlänningen i
landets sysslor, också för del han är näsviser.
Såsom i tiden förut, utgjordes Rådet ännu icke af städse
för handen varande, Konungen omgifvande Rådsherrar; dessa
suto, kringspridda i orterna, på sina gårdar eller som
höfvids-män pä de till deras vård anförtrodda slott, och kommo ej
oftare tillhopa, än Konungen till öfverläggningar efter sakernas
vigt sammankallade flera eller färre af dem; mer sällan, blott
vid högvigliga sakers afgörande, kom hela Rådet tillhopa. Först
vid riksdagen i Vesterås 1544 blef beslutet, alt till lättande
af Konungens arbete tvenne herrar af Rikets Råd, månatJigen
omvexlande, städse och allestädes skulle närvara och åtfölja
bonom. Biskoparnes rådsvärdighet upphörde efter Vesterås riks*
dag 1527, dock icke så, att man ju ej äfven efter denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
