Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thronen och med vapen utkräfja sin rått, hade felket nnder
denna kamp blifvit ytterst ömtåligt om sina rättigheter, vaksamt
på alla regeringens steg och lätt alt reta till uppror. Tillika
hade dessa tiders våldsamheter och oreda så förvirrat alla
förhållanden, att man nåppligen mer hade någon måttstock för
sina rättigheter eller en bestämd gräns för sina pligten Alla
nyheter voro förhatliga, och många skyldigheter eller besvär
föreföllo menigheterna odrägliga och mindre lagliga, äfven der-r
före, att sedan de med sin arm och sitt svärd brutit Unionen
och upphöjt en inhemsk herre på thronen, de hade hoppats,
att alla anledningar till missnöje skulle försvinna och inga
be-tungande gärder dem mer påläggas. Ingen låbg erfarenhet af
förändrade omständigheter hade ännu böjt dem till
eftergifven-het för det nya tidsskickel. Derifrån de uppväxande inre
oroligheterna och den hårda kamp, Gustaf hade att utstå med
sftia styfsint» undersåter. Han satte sig icke bröstgänges mot
dem; han ingick i svaromål på deras klagomål och besvär,
tillbakavisade dem med grunder och öfvertygande kraft, och
han mer än en gång förklarade sig redebogen, att låta inför
Rikets Råd ransakas, "hvad brist på färde vara kunde i ena
"eller andra måtto, som oss bör dier vi kunne bota och upp?
"råtta, och hvar vi förnimme, att Riksens Råd, fruset och . den
"menige man icke ville lida oss längre för Herre och Konungs
"äre vi då tillsinnes, alt upplåta dem riket igen." De stora
folkrörelserna i Engelbrekts och Sturarnes lid hade återväckt
minnet af den gamla förbundsförfattningen. Landskapen ingå
med hvarandra förbund till ömsesidigt bistånd, sända, till
hvarandra uppmaningar, varningar, underhandla med hvarandra, och
underhandla med Konungen* Gustaf vände detta till sin fördel,
och mot de upproriska begagnade de stillavarande landskapen
som medlare och underhandlare, dock så, att derigenom han
hvarken eftergaf något af sin kongliga värdighet eller uppoffrad^
hufvudsaken, ty denna behöll haa stadigt för ögonen, ehuru
alltid med den varsamhet, att han för tillfället aldrig gick längre
ån tidsskicket och de för handen varande förhållanden tillälc*.
Sådant var hans sått att mothålla och stilla stormen af
den i första tiderna af hans regering motspänstiga och upp-*
roriska folkmakten. Efter tidskrafvet ömsom undfallande, öm-?
som djerf, framgick han steg för steg till sina syftemål. Han
kände sitt folk, sin ställning och visste i allt sin tid.
Dqcke-upproret var af alla det enda, som bröt ut i full låga. Men
Konungens makt var under tiden då blifven mer rotfastad* sa
att, når det gälde att med våld afvärja våld, han kunde med
en väl rustad, ordnad krigsmakt bekämpa de upproriska.
Genom de vid riksdagen i Vesterås år 1527 och vid
kyrkomötet i Örebro år 1529 fattade beslut var grunden lagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
