Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kyrkoicäsendets förbätiring i vårt Jand. Men det blef ett
icke lått verk att genomföra den föresatta förbättringen tfch
bringa ordning i det hela deraf* Arbetet dermed upptog Gu»
slaf Vasas hela regeringstid. Vi ha sett (s. 156 (T.), huru
Konungen med biskoparne, med domkapitlet och äfvealedes
med åtskilliga kloster ingick öfverenskommelser, hörn mycket af
sina öfverflödiga inkomster de skulle afstå till Konungen, med
fullgörandet hvaraf de qvitt och friit skulle få behålla räntorna
af kyrkans egendomar med deras landboer och hvad helst dessa
borde göra till landgille, arbete och aooan tjensL På detta
sått gick verkställigheten af andra punkten i Vesterås recess
ittl en början lätt och utan svårighet för sig* Mångfaldiga
och vida svårare voro de förvecklingar, som uppkomma af tredje
pnakten i samma recess, i stöd af hvilken frälsegods (ty .all
skatte jord skulle gå tillhaka, huru länge densamma än varit
borta, emedan bortgifvandet af sådan jord ttU den från
skattskyldighet fr i kalladt kyrkad betraktades som ett mdansdii Ilande
af kronans rätt till skatten), som ridderskapets >fäder <oeh
förfäder skänkt, sålt eller vpantsatt till kloster, kyrkor och
pre-benden, skulle återgå till arfotngarne och bördsmänrien, med
vilkor emellertid, 1:o att denna återbördsräti icke finge sträcka
sig till de gods, som kommit till kyrkan före Kottong Carl
Knntssons räfist, i afseende på hvilka Gustaf uppstälde den
grundsats, ”att ingen hafver rätt till de gods och gårdar, som
vlöre Konung Carls räfct bo il kora na äre, utan att kronans ränta
”måtte upprättas dermed, sedan kyrkor, kloster och klerkeriet
”med deras redeliga uppehälle försörjde äre;” Iso att ingen
fick sitt igen taga, förrän han på tinget bevisat sån bördsrått
med tolf män efter lagen i svarandens närvaro, och 3:o att
gods, som varit såidt eller pantsatt, borde lösas igen för mer
eller mindre, eftersom godset på längre eller kortare tid varit
borta och sig sjelf ej löst hade genom tidens längd.
Så nitälskande fådren oeh förfådren varit, att i andan af sin
tids tro tiU kyrkor och kloster gifva sitt timliga goda af gods och
hemman, med lika ifver och ännu ifrigare, sedan andra åsigter
gjort 9ig gällande och en ny lära försvagat kraften af den
gamla, skyndade nu deras efterkommande att återtaga, hvad
fädren i sin blinda fromhet bortgifvitj och gingo dervid med så
föga skönsambet tillväga, att, såsom Gustaf i många af sina>
skrifvelser’klagar, de rappade ooh ryckte tillste godséch
gårdarvnt-jtmfar, ångstycken, ffekvatten och annan legendomifrån domkyrkor,
Sfebetfden, sockenkyrkor oeh kloster, utån att der vid akta på
e i redessen föreskri fna vilkor. Han förebrådde med skarpa
ord ridderskapet och adeln dess ljumhet vié befordrandet,
beskyddandet oeh försvarandét af dén evangeliska saken, och
hurn derutinnan man läi gä platt för vind ock våg såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
