Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minne. .Då Biskop Henrik med bönderna underhandlade om
silfrets iKlemnande, läto de alia endrägteligen sig förmärka vara
tillfreds med, att silfret komme Konungen tillhanda, ”efter det
”icke må brukadt varda efter det gamla väsendet,” och några
äfven erbödo sig att Sjelfva föra det fram till Konungen. Från
Helsingland kommo sändemän, som på menige bygdernas vägnar
till Konungen öfverlemnade det hos dem varande öfverflödiga
kyrksilfver med tillkännagifvande derjemte, att i Delsbo socken
ännu månde finnas en hop silfver qvar, som vål umbäras kunde,
och från kyrksocknarne Umeå, Bygdeå, Löfånger och Skellefteå,
hvilka utgjorde Vesterbottens södra prosteri, uppsändes något
öfver 38 marker silfver, bestående af förgylla och oförgylta
monstranser, kalkar, paténer och kors. Det var i Vesterås
ordinantia bestämdt, att der svaga prestgäll voro, skulle, när
tillfälle dertill gafs, två gäll sammanslås, alt de andra måtle
desto bättre vidmakthållas. Vid sådana inträffande fall, serdeles
i Vestergötland, hvarest många små, mycket nära hvarandra
bygda kyrkor funnos, förklarade Konungen, alt klockorna, silfret
och hvad annat, som funnes i de kyrkor, hvilka nedrefvos eller
icke mer begagnades till gudstjenst, borde komma kronan till
godo och på hennes vägnar i förvar tagas, hellre än att adeln
och dess fogdar, såsom skedde, skulle rappa och rycka lill sig
allt, hvartil! de ingen rättighet hade.
Gustaf för öfrigt betraktade sig såsom arfvinge af Påfvarnes
och de förutvarande Biskoparnes rättigheter. Påfvarne hade
långa tider igenom tillegnat sig vid inträffande ledigheter första
årets inkomster, de så kallade an na ter, af alla andliga
lägenheter. Denna rättighet öfverflyltade Gustaf från Romerska stolen
på Svenska kronan, så att han, om än icke öfverallt och alltid,
dock vid de större prestgällen synes hafva begagnat sig deraf,
och någon gång vid serskilta förhållanden äfven tagit flera års
inkomster, då af honom lönades eller nnderhölls den prest,
som under tiden förestod gället och bestridde de preslerliga
göromålen. Likaså öfverflyltade han på kronan Biskoparnes i
förra lider rättigheter eller anspråk på arf efter prester. Väl
aflystes i Vesterås ordinantia den seden ”att när presten dör,
”lager Biskopen hans egodelar, rät la arfvingarne till förfång.”
Men Gustaf tillämpade detta så, ”att efter preslernas egodelar
”äro tillhopa dragne ulaf deras ränta, som de hafva af vår och
”kronones allmoge, är tillbörligt, alt det testamente de härtills
”gifvit hafva deras Biskop, det gifves Konungen till kronones
”uppehälle efler denna dag.” Och på denna grund, hvar ett
betydligare arf föll efter rikare prester, försummade han icke
alt göra anspråk på en del deraf.
Mot klostren och deras munkar och nunnor förfor Gustaf
med en under dåvarande förhållanden aktningsvärd skonsamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
