Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de så kallade Helgeandshusen eller hospitalen med deras
fattiga och sjoka omfattades af honom med en vårdnad och
omsorg, som vittnar om hans af christendomens anda
genomträngda sinne. Det var i Vesterås recess faststäldt, att de
kloster, som uppehöllos af räntor, skulle lemnas i förläning åt
riddersmän; detta skedde dock långt ifrån icke med alla,
emedan åtskilliga af dem, lika med biskoparne och domkapitlen,
ingingo öfverenskommelser med Konungen, att mot erläggande
till honom af en viss årlig afgifl få uppbära sina vanliga räntor;
hvar åter klostren med derunder lydande gods lemnades åt
någon riddersmän i förläning, skedde det med vilkor, att
kloster-hjonen skulle förses med nödigt uppehälle, med mat, öl och
kläder. Konungen vakade med stränghet deröfver, att inga
gods olagligen rycktes undan klostren, och hvar sådant skett,
dömde han godset åter tillbaka under klostret. Då abbedissan
och konventet i Nådendal i Finland beklagade sin nöd och
den fattigdom, hvari de råkat deraf, att de gods, hvarpå klostret
var grundadt, gingo för detsamma förlorade genom de anspråk,
som derå gjordes af stiftarnes slägt och arfvingar, svarade
Gustaf, att hvad med laga rätt efter Vesterås recess återbördades,
kunde han icke förhindra; men de gods, som honom och
kronan tillhörde, ehuru han med rätta kunde dem återkalla, skulle
klostret ännu en tid lång få behålla för de gamla bröders och
systrars skull, som der inne voro; så likaledes, då Gudhems
gamla nunnekloster afbrann, och abbedissan begärde veta
Konungens vilja, huruvida hon kunde åter få låta uppbygga
detsamma, hänvisade Konungen henne lill domprosten och andra
af kapitlet i Skara, alt med dem öfverväga, hvad makt hon
hade till klostrets återuppbyggande och framtida bestånd, och
hvad hon med deras råd i det ärendet företoge, ville Konungen
åtnöjas med.
Ingen blef tvungen att afsäga sin klosterlefnad eller gå ut
ur klostret, och det på klostergodsens räntor grundade nödiga
underhållet för klosterhjonen blef dem icke betaget, ehuru
Konungen, hvar sådant förekom, ogillade och äfven afstyrde
”det ochristliga regemente och den fånnyttiga förtäring,91 som,
mer än behof gjordes, tyngde på räntorna. Ehuru ofta
tad-lande Vadstena munkars och nunnors papisteri och hyckleri,
hindrade han dock långt ifrån icke, men fastmer utfärdade för
dem tillståndshref, att till insamlande afalmosor och milda gåfvor
utsända kring bygderna sina tjenare,’ med vilkor dock, att dessa
ingen vidskepelse, bedrägeri eller annan otillbörlighet bland den
enfaldiga allmogen bruka och bedrifva skulle; han någon gång
äfven för liggarmunkarne utsträckte tiden för deras tiggerier
längre än den i Vesterås ordinantia bestämda, men anbefalte
emellertid sina fogdar och befallningsmän, att hafva noga akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
