Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ogjort annat än det rätt varit. Korteligen, han hade för detta
”fädernesriket gjort det bästa, så att hvar redlig man skulle
”derom gifva honom vittnesbörd.”
Förnya skall regeringen, när hon sjelf blir upplyst om det
^bättre; för att kunna det, skall hon upplysa folket. Dessa en
fremmande författares ord kunna här tillämpas såsom i korta
drag betecknande karakteren af Konung ^Gustafs fm*fa rings- oeh
handlingssätt. Intet tillfälle försummades af honom vid
riksdagar, vid folkmöten och i mångfaldiga från honom än till det
ena än lill det andra landskapet utgående skrifvelser, att
undervisa menigheterna om de villfarelser, hvari de varit förda af
sina gamla lärofäder, huru annorlunda deremot Guds rena ord
lärde, och huru det icke var någon ny lära han ville införa,
utan den gamla och rätta, renad från de menniskodikter och
menniskopåfund, hvarmed presterna sökt bedraga den falliga
meniga man. Men så mycket och så ofta han ock detta
framhöll, visade han dock mycken undfallenhet mot
menighetens vidskepliga vanor, för att icke genom en hastig,
genomgående förändring stöta folkets sinnen från den renade
tros-lära, som för dem predikades. Vidskepelse och vantro voro
så inflätade i den gamla gudstjensten, och så djupt ingrafda i
folkets hjertan, att intet annat medel deremot fanns än allmän
upplysning. De ifrigare, för reformationen vunna presterna ville
brådstörta förändringen af kyrkobruken och gingo derutinnan
längre, än tidsskicket tillstadde; de voro alltför litet bekanta
med de allmänna förhållandena eller gjorde på dessa alltför
Jitet afseende, och voro Sjelfva äfven alltför lket upplysta, att
de skullé hafva varit i stånd, att hålla den rigliga medelvägen
mellan den nödvändiga aktningen för det bestående och de
nya inträngande åsigterna. Äfven för Lars Andersson och
Olaus Petri synes det fallit tungt, att i allo afhålla sig från det
brådskyndande, hvartill en stor ifver vid början af en mäktig,
vare sig andlig, vetenskaplig eller politisk rörelse, som man
hoppas kunna göra fruktsam, så lätt låter hänföra sig.
Kouuu-gen var efter deras sinne alltför mycket fördragsam. Han åter,
som i allt gerna gick ut från grunden, ville, att folket först
skulle upplysas. J vete väl sjelfve, skrifver han till
Erke-biskop Laurentius Petri, när J vele laga exempel af Skriften
(den J dock mera öfver läse än vi), då befinne J det, atl
Chris tus och Apostlar ne, de predikade, förr än de mässade,
men J vele hafva mässor, giftermål m, m. och ingen
predikan. Och derföre sker förargelser och uppror, alt folket
b lif ver intet undervis t9 förrän reformationer ske, och sker
dock allt mest under vårt namn, del vi ock nog umgullit
hafve. Gifve Gud, atl der hade varit någon större
be-siedligket med, hade del väl behof gjorts. Och fördenskull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
