Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom Bibelns, det Gamla med det Nya Testamentets,
framträdande i dagen i Svensk öfversattning år 1541. Konungen
hade lill betäekande af tryckningskostnaderna anvisat
inkomsterna af erkedjeknedömet i Upsala, hvarutom bestämdes, aU
årligen till detta ändamål skulle af hvarje kyrkas lionde utgå
en tunna ren och strid säd, sedermera och intill denna dag
känd nnder namn af Bibeltryckstunnan, ehuru nu använd till
andra ändamål. Hufvudförtjensten af den Heliga Skrifts i sin
helhet iklädande på vårt tungomål i ett det renaste och skönaste
språk tillkommer Erkebiskopen Laurentius Petri, ehuru, såsom
han sjelf säger, han deruti varit biträdd af flera medhjelpare,
men hvilka han icke namngifver, dessa dock troligen hans
broder Olaus Petri samt Lars Andersson och möjligen ännu andra.
1 katolska tiden hade predikan väl icke varit helt och hållet
för den allmänna gudstjensten fremmande, men i allmänhet
dock mer sällsynt eller åtminstone mycket försummad. Efter
kyrkomötets i Örebro beslut år 1529 gjordes åter Guds ords
predikan till en hufvudsak, och sockenprester, som antingen
icke Sjelfva eller genom en annan, ”hvilken i Skriften
förståndig vore,” predikade Guds rena ord, skulle mista sitt gäll.
Ledarne af den Svenska kyrkoförbättringen lade på detta
stadgande en så mycket större vigt, som den muntliga
religionsundervisningen genom predikan och föreläsningar från
predikstolen af den Heliga Skrift i en tid, då ftnnu fa bland menige
man kunde läsa i bok, var den enda väg till inplantande i
menighetens sinnen oeh hjertan af christendomens sanningar. Kyrkan
var denna tidens egentliga folkskola för religionsundervisningen.
Derföre äfven Gustaf städse uppmanade Biskoparne och för
dem gjorde det till en hufvudpligt, att förse kyrkorna med
goda och skickliga predikanter. Ofta skedde, då någon
församling genom döden förlorat sin kyrkoherde och till hans
efterträdare önskade en viss annan af församlingsboerna känd
och förordad prest, alt de genom sändebud derom vände sig
till Konungen, som då uppdrog Biskopen att undersöka den
förordade mannens kunskaper och skicklighet för embetet,
hvar-efter densamme stämdes att infinna sig hos Konungen, som
sjelf äfven ville utforska hans duglighet och tillförlitlighet. TiU
de större församlingarne och serdeles sådana, der
okunnigheten var stor eller de svåraste hindren mötte för
religions-förbättringen, sändes vanligen de skickligaste prester, och af
dessa hade många såsom kaplaner (hofpredikanter) tjenstgjort
vid Konungens hof och medförde derifrån sin bildning. På
denna väg kom man derhän, sedan vid det förenämnda
kyrkomötet i Örebro man ännu icke vågat borttaga de gamla
kyrko-sederna, men endast sökt genom förklarande i dem inlägga
en från vidskepelse och vantro renad christlig anda, att femton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
