Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”af Sverige, som der i landen studera, ville taga saken
allvar-"ligen före, att icke allenast Sjelfva studera derpå, att veta
”förestå ett sådant universitet, utan ock förskaffa dertill en eller
”två lärda, i de sakerna förståndiga män, som ville ett sådant
”erabete öfvertaga, då på hans sida ingen flit skulle sparas.
”Han tager Gud till vittne, att han alltid varit, och ännu vore
”sinnad, att fundera ett sådant verk och detsamma med
(ill-”börlig ränta och underhåll förse, helst han väl besinna kunde,
”huru märkeligen land och rike genom lärda, förståndiga män
”förbättrades och formerades. Hvilken skröplig handel och
po-”litia på farde är, der sådana män fattas, vore honom icke
”oveterligt. Han hade deraf en daglig erfarenhet. Gud skulle
”veta, hvad nöd och tvång han understundom led, då han
”hade något att handla med fremmande furstar och städer,
”eller bref på den Tyska lungan skulle utgå; stundom blefve
”det efter hans behag uträtladt, stundom icke, och likväl måste
”han låta det ske.” Dessa af Konungen till sitt urskuldande
anförda skäl tala för sig Sjelfva. Sedan kom det Småländska
upproret, som medtog Konungens alla tillgångar. Då riket
derefter kommit lill någon mera stillhet och ro, och kyrkans
egendomar öfvergått i kronans hand, uppstod vid mötet i Arboga
år 1546 fråga om inrättandet af ett Universitet härstädes.
Biskoparne klagade, alt skolorna voro föga besökta och dagligen
försvagades, så att brist så väl på prester som statens
tjeoste-män vore att befara, och emedan de studerande, som utsändes
lill fremmande land, sällan kunde så länge blifva ute, att de
hunno inhemta tillräckliga kunskaper, så vore här i riket en
högskola högt af nöden, der unga män kunde öfvas, innan de
utsändes. Denna Biskoparnes framställning understöddes äfven af
samtliga Rådsherrarile, som i svar lill Konungen förklarade sig
vilja hvar efter sin yttersta makt och förmögenhet befordra en
högskolas inrättande. Men mycket låg ännu i vägen derför.
Ännu kunde en högskola här icke komma till stånd, utan att
öfverlemna hela inrättningen deraf åt inkallade fremmande lärda,
men om lämpligheten och nyttan hvaraf Gustaf troligen icke
utan skäl bar mycken tvekan. Han ville, såsom han äfven icke
otydligt låter förstå i det förutnämnda brefvet till Nils
Månsson, helst se Svenska ynglingar genom fortsatta studier vid de
fremmande lärdomssätena komma lill den insigt och förfarenhet,
alt de mäktade föreslå en högskola, och en sådan kunna till
väsendlligaste delen upprättas och uppehållas af inhemska lärde.
Så långt åter var man icke kommen, alt dertill hunnit danas
grundlärda män. Bristen på goda, skickliga lärare i skolorna,
på dugliga, kunniga män så i statens som kyrkans tjenst, var
en tid bortåt ännu stor, så att till dessa värf, så länge behofvet
deraf var påträngande, drogos de ynglingar och män, som åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
