Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplysning genom goda lärare, och på denna väg söker han
rena allt, utan att skada något af det väsendtliga. Han upp*
häfde ingen mnnkorden, men munkarne forsvinna af sig Sjelfva,
likasom vissa foglar vid anbrytande ljusa dagen icke mer låta
höra eller se sig. Ehuru af hetsigt blod, ofta uppbrusande
och häftig, öfverilade han sig aldrig i vigtiga angelägenheter
eller i beslut och företag, som fordrade mogen öfverläggning.
Oer makt ej kunde på en gång allt uträtta, lemnade han tiden
sin rätt, och såg i allt mer på det grundliga ån det lysande.
[ förvaltningen och allmänna hushållningen öfverhufvud
inträder åfvenledes en annan anda, en ny tid. Gustafs en gång
hysta förehafvande, alt efter von Pyhys förslag indela riket i
stålhållarskap med serskilt styrelse öfver hvartdera, förföll åter
efter kort tid. Den i detta hänseende till en början för
Ve-stergölland upprättade Regementsform egde bestånd blott i
trenne år. Samma förhållande som af ålder varit rådande, det
nemligen, att icke penningen, men uppbörden af landets och
jordens alster bildade grundvalen för rikets finanser och
tjenste-männens aflöningar genom anvisning på ulskylderna af
skatte-jorden, fortbestod, så länge omloppet af den rörliga värdemätaren,
penningen, ännu var ringa. Förläningssättet, öfverlåtelsen
nemligen till Konungens män af en viss landsort, vissa kungsgårdar,
städer, eller vissa räntor, förblef tiU våsendtl igaste delen
detsamma gom i tiderna förut, så att embeten, tjenstebefattningar
äfven kallades förläning. Förläningarne skedde på olika vilkor,
antingen så, och detta var det vanligaste, atl tjenstinnehafvaren
eller låntagaren gjorde Konungen redo och räkenskap för
uppbörden af länet; eller så, att han uppbar räntorna deraf mot
en viss årlig afgift till Konungen, eller också med förbindelse
att deraf underhålla ett visst antal knektar och ryttare samt
stundom derjemte äfven erlägga en viss taxa i penningar, oxar,
smör eller annat af gångbara varor; sällsyntare åter voro i
Gustafs lid förläningar med all konungslig ränta och rätlighet,
fria från både afgift och räkenskap. Ståthållaren i
Vestergötland (en sådan stundom äfven öfver Östergötland och en del
af Småland); höfvidsmännen öfver rikets slott,^såsom
Elfsborg, Kalmar, Slegeborg, Vesterås, Tavaslehus, Abo och
Viborg, med befallning tillika öfver det under sloltet lydande
området, det vill såga flera eller färre af de närmast
kringliggande häraden att förse slottet med dess nödvändigheter;
Befallningsmännen (äfven kallade Fogdar, till viss del
motsvarande sednare tiders Landshöfdingar) på Dal, i Vermland,
i Nerike, i östra och i vestra Dalarne, i Gestrikland jemte Gefle,
i Helsinglaud och i Vesterbotten; Fogdar, hvar öfver ett eller
flera härad; serskilta fogdar öfver de till kronan indragna
kyrko-och prestelandboer; ännu andra öfver Konungens enskilta egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
