Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domar och gårdar: dessa voro Konungens tjenstemän i lands*
orterna. Ståthållarne, höfvids- och befallningsmännen hade högsta
uppseendet öfver de landskap eller de områden af landet,
hvaröfver de voro satta lill styresmän, och dem ålåg, när de
drogo genom landet, alt förhöra och ransaka, hvad klagomål,
brisler och besvär bland allmogen på färde vara kunde, sådaat
uppskrifva och gifva det Konungen tillkänna. Den närmare
tillsynen öfver den allmänna ordningen samt dess
upprått-hållande tillkom fogdarne jemte det väsendtliga åliggandet att
uppbära skatterna och gärderna samt i alla afseenden bevaka
kronans rätt och bästa. I allmänhet slodo fogdarne i omedel*
bart förhållande till Konungen. Men stundom berättigades de
stora länsherrame, att Sjelfva till- och afsätta fogdar inom sina
förläningar likasom på sina egna gods, men så dock, att
Konungen afsatte dem, hvilka han fann vara oskickliga.
Men huru sträng ordning på sina tjenstemän Gustaf än
sökte hålla, var det med all hans kraft för honom dock svårt,
att förekomma alla olägenheterna af ett uppbörds- och
aflönings-sätt, som gaf fogdarne och länsinnehafvarne mångfaldiga
till-fållen lill utöfvande af förtryck och Ivångsåtgärder. Man finner
af flerfaldiga Konungens bref, att fogdarnes af ålder vanda
försnillningar, prejerier och mångahanda tilltagsenhet icke voro
helt och hållet aflagda, så mycket än Gustaf följde dem tned
ett vaksamt öga, och straffet icke uteblef. Vi ha sett (s. 305—6),
att Smålänningarnes många klagomål gälde isynnerhet fogdarne
och deras förhållande.
Såsom i annat, så bar äfven lagskipningsväsendet länge
spår af den förvirring och oreda, hvaruti allt utgick ur Unionen.
Domaresysslorna bortgåfvos såsom förläningar till herrarne, hvilka
uppburo inkomsterna deraf, men läto embetet skötas af andra
personer, sådana," säges det, som i Sveriges beskrifna lag fast
okunniga voro. Annu år 1544 klagar Gustaf, ”att mestaparten
”af frälsemännen nere i landet föga akta, hvad de få för elt
”sällskap, som sitta i deras stad och ställe, endast de må
up“p-”bäre räntan och hafva fördelen deraf.” Och då Ståthållaren
i Vestergötland Gustaf Olofsson år 1539 öfversände en
förteckning på några män, som syntes likast vara att hafva de
häradshöfdingedömen, hvilka i Vestergötland då voro lediga,
svarade Konungen: Oss frukter, att de göra en foga gagn9
hvarken i ena måtto eller andra; J vete väl sjelfve, som vi
tillförne nog beklagat hafva, huru deras sedvana är och
varit hafver; sällsamt och ochristligen handla de med deras
domar de utaf säga; desslikes tillstäd ja de, att kronans gods
och egor förminskade och med oskäliga syner förryckte
blifva, och dölja med fogdarna alla deras skalkestycher, sti
att de måga stjäla så mycket de vilja af sakören och amat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
