Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”fisk i tull gifva. Men på det ingen danneman på sina råttå
”egor, som närmast inför hans ligga, för denna orsak skull något
”oskål vederfaras måtte, skola fyra och tjugu dannemän, sora i
”saken ovåldiga åro, uti hvar landsända syna och ransaka, huru
”mycket hvar och en nårmast vid sitt land fritt och obehindradt
”uti sådant fiske hafva och njuta bör, dock med förbehåll af
”kronans råtta treding i sådana fisken.” Likaledes med
tillerkännandet af kronans rätt till alla malmherg i riket,
förklarade Konungen, ”att bergsbrukningen vid kronans berg skall
”vara fri för alla, som deraf vilja, enligt öfverenskommelse med
”bergsfogden, gifva kronan sin skatt och råttighet.” Sålunda,
med dessa af Gustaf uppstälda grundsatser i statshushållningen,
bereddes allmänna utvägar till försörjning och sjelfständighet
för den tillväxande folkhopen.
Gustaf hade från den första lid, han kom till riksstyrelsen,
många år igenom varit omlågrad af bekymmer för statsbehofvens
fyllande, hvadan äfven hans stråfvande i första rummet var
rigtad derhån, att förbättra och föröka kronans inkomster.
Jorden var ännu denna tid hufvudkållan för kronans uppbörd.
Och Gustaf lade derföre en så mycket större vigt på jordens
och hemmanens tillbörliga häfdande och vidmakthållande, att
kronan deraf målte hafva att påräkna sin rättmätiga skall.
Redan de gamla lagarne veta alt tala om hemmans ödesmål, och
ett och annat deröfver förekommer äfven i de under XV:de
århundradet utfärdade stadgar, deribland synnerligast Slen Sture
den Äldres bref af år 1490, hvari egarens rätt till ödeshemman
förklaras dödad, till dess den bristande skatten deraf utgått.
Gustaf åter, hårutinnan strängare, dömmer under kronan skattskyldiga
ödesheraman. Denna af honom stadgade grundsats innefattas i
hans till skattebönderna i Småland år 1553 utfärdade bref.
Konungen säger sig hafva förnummit, att somlige bland dem, som
skattegods hafva och sådana gods anten med arf eller köp
inne-hafva, mycket skröpeligen dera besitta. Han i följd håraf bjuder
och stadgar: Hvar någon skalle bott 4c finnes, som någon
skalte-jord med arf eller eljest bekommit hafver och henne
ödelägger eller förderf var, så all kronan icke får deraf
tillbörlig skatt och rättighet, då skall sådane skattejord vara
förfallen under kronan, och skola fogdar ne, som hafva
befallning, der sådane skaltejord liggande äro, sätta andra
bönder uppå samma jord igen, som henne rätteligen bruka
och göra kronan deraf alla de utskyld er, som sådane jord
kan göra skäl före. Och skall ingen, som till sådane jord
börd och ätt hafver, makt hafva att tala derpå, ulan skall
samma jord blifva derefter under Sveriges krona, och den
skall vara närmast till att besittan, som henne hafver för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
