Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet är, ulan lagt de fattige män mera tunga uppå, än
som dem drägligt kan vara, hvilket oss föga behagar. Icke
var dig heller befaldt, atl lägga någon slor gärd uppå,
utan allenast att de skulle hjelpa oss något lill felalie oeh
foder, så mycket som de sjelfve välvilligen göra vele. B jude
dig, att du lägger half parten mindre uppå hvar gärd9
synnerligen uti dessa par lider, som äre spannemål, bröd,
kött, fläsk, fisk, smör, humla och sall. Så vidl för
honom möjligt var, sökte Gustaf skydda allmogen mot
förtryck och misshandlingar så från herremännens som fogdarnes
sida. Han skonade lika litet de stora herrarne eller
länsinne-hafvarne, när klagomål kommo lill honom öfver våldsamheter
eller laglöst förfarande af dem eller deras män. Delta var
emellertid mindre fallet i Sverige än i det aflägsnare Finland,
der tygellösheten bland herremännen var större och för den
betryckta allmogen tillflykten till Konungen svårare. Erik
Flem-ming, Riksråd och Riddare, en i krig och fred mycket brukad
man, var höfvidsman på Raseborg och Lagman öfver södra
Finland; en annan, Jakob (Ivar?) Flemming, innehade som
förläning ett egentligen under Åbo slott lydande landområde,
der han äfven sjelf var häradshöfding. Allmogen, serdeles
under dessa mäns herradöme, led ett svårt förtryck. Detta
kom till Gustafs kunskap. Då utgick till Erik Flemming
följande skrifvelse: Skole J vete, Herr Frik, all vi uti sanning
förnummit hafve9 hurulunda de stackars bönder der < landet
blifva mäkta utarmade af eder och menige frälset, likasom
de fattige skattebönder intet försvar hade, utan af allom
blifva öfverpackade ovh ut gästa de, så att tre snart icke
mäkta föda en. Sä skole J rätta eder här alldeles efter,
Herr Erik, att vi icke vele veta af sådane gästning i
Läns-mansgårdarne och hos Rolemännen af edra karlar, likasom
skattebönderna voro edra egna trälar, och edra och andra
frälse landboer skole vara frie för både skjutsfärd ock
länsmansrede. Fete vi icke, hvad skäl eller privilegier J
hafver dertill, ätt hålla sådane tunga uppå de fattige
skatte-bönder, hvilket vi ingaledes eder eller de andre frälsemän
ejter denna dag lillstädja vele. Det rätte eder här efter,
att vi äre eder Herre och Konung, den der vill så väl
hjelpa den fattige som rike, och försvara kronans
skattebönder. Och der den skjutsfärd och den länsmansgästning
af eder och flere icke b!ifver afsläld, då skole vi tänka
der annat till, så en part skole springa af de
länsmans-gårdar, att det skall knaka uti dem. De skole näst Guds
hjelp blifva försvarade de arme bönder, så länge vi skole
vara eder Herre, Konung och Regent. Gustaf kom sjelf öfver
till Finland, Förläningen blef återtagen från Jakob Flemming,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
