Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver hvilken många klagomål fördeg, att han brukat mycken
orätt, öfvat våld och tagit från bönderna åker- och ängsstycken,
säd, hö och annat utan lag och rättegång; han stäldes under
ransakning och dom, befanns skyldig och dömdes alt ersätta
bönderna samt återställa hvad han dera fråntagit. Det blef för
Gustaf bekant, att hans fogde öfver Lapparne i Norrbotten,
Thomas Eriksson, framfor strängt och illa med, dera. Thomas
Eriksson kallades tillbaka, och Konungen satte öfver dem en
annan fogde med sträng tillsägelse, att redligen handla med
Lapparne och se dem till godo i allt, hvad rätt och hilligt var.
Ett af de största onda, hvaraf allmogen led, ett arf från
gamla lider, var den ännu fortfarande sed, att alla vägfarande,
köpstadsmän, hofmän, deras svenner och tjenare och andra,
hvilka helst de voro, som drogo genom landet, pockade på fri
skjuts af bönderna eller fordrade, för del fall de färdades med
egna hästar, fritt foder för dessa jemte fri kost för sig Sjelfva.
Och icke mindre än bönderna ledo äfven sockenpresterna,
biskoparne och andra kyrkans män genom ”den svåra, oskäliga
”gästning, hvarmed de förtungades af slika vägfarande.” ftedan
från Magnus Ladulås9 tid hade flerfaldiga författningar och
stränga förbud blifvit utfärdade mot detta missbruk, men ännu
utan att detsamma helt och hållet kunnat häfvas. Det var en,
af gammalt alla åliggande pligt, att befordra Konungens färd
jemte underhåll för honom och hans följe, när han drog genom
landet, och likaså hans brefdragare och tjenare, när de färdades
i Konungens värf. Deraf hade äfven uppväxt det oskick, att
de vägfarande merendels ”sköto sig in på Konungen, såsom
”voro de utskickade i hans saker och ärenden.” Till motande
af delta missbruk vidtog Guslaf den åtgärd, atl de, som
utsändes med hans bref och i hans ärenden, försågos ined ett
tecken (kalladt ”bodbysser”) af silfver med derå utgrafvet
konungens och riksens vapen, och hvilket de bnro framför bröslet.
Endast de, som voro försedda med detta tecken etler med
Konungens eget ”passbord och bref,” skulle befordras på öfligt
sätt, dock så, ”att ehvar de gästade, de skulle låta sig åtnöja
”med en passelig och skälig, nödtorft.” I sådana fall, då
Konungen kallade sina rådsherrar till sig, eller sände dera och andra
sina män ifrån sig 1 värf och ärenden, skulle biskopar,
socken-prester och andra rikets undersåter äfvenledes vara förpligtade,
att förskaffa dem till personer och hästar deras nödtorftiga
.underhåll, detta emellertid ”efter elt skäligt värde och köp, strax
”betalandes.” Ingen för öfrigt, vare sig rådsherre, riddare,
hofman, fogde, embetsman, eho det vara månde, skulle mer
fördrisla sig, att med någon gäslning till deras, deras tjenares
och hästars lifsbergning besvära eller förtunga bönderna och
presterna, med mindre det skedde med dessas goda vilja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
