Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade Unga tider igenom haft den Svenska handeln uteslutande
i sina händer och nedhåtlit de Svenska köpmännen, så att*
dessa hade föga begrepp om verklig handel eHer annan än
krämarhaudel i smått. Det rådde en tryckande dyrhet i
landet och ett mot de förra tiderna ovanligen stegradi pris på
alla varor, synnerligen det utländska. Gustaf förebrådde de
Svenska köpmännen, alt de icke förstodo handelsväsendet, ntan
låto beständigt bedraga sig af ntlänningarne. Det af Konungen
slagna myntet var godt, i förhållande mot de kringliggande
staternas. Men de Svenska handlande hade så ringa
kännedom om myntens inre godhet eller ömsesidiga värde mot
hvarandra, att när de för en mark Svenska örtuger kunde
till-byla sig 12 ören Danska penningar eller deremot svarande
värde i varor, trodde de sig hafva gjort en god köpenskap;,
”så att de voro tillreds att föra här utaf landet inåt Danmark
”allt dét mynt, här funnes i riket,” ehuru i verkligheten 12
Danska ören icke svarade mot mer än tre Svenska. Detsamma
var äfven förhållandet med Hansestädernas mynt och med
det Preussiska: en Lttbsk mark och en Preussisk mark i
Danzig svarade i korn på långt när icke mot två Svenska örtuger,
men så togos de likväl för i Sverige, och då Tyska köpmännen
i Danzig vid Svettska myntets invexlande gåfvo tio mark till
godo för hvari hundrade, så utförde man, för en inbillad så
ansenlig vinst, allt det silfver man kunde öfvörkomma.
Ut-länningarne med begärlighet eftersökte det Svenska myntet,
omsmälte och försämradt återgåfvo det under sin stämpel i
utbyte mot Svenskt eller mot Svenska goda varor. Häraf följde
en ytterlig dyrhet, ty når på ena sidan de fremmande
köpmännen, som helst togo Svenska penningar^ icke ville för
varorna gifva mer än de af ålder varit vana, och på den
andra den Svenska köpmannen misskände värdet af sitt eget
mynt, så nppkommo häraf de förhållanden, all han till
utlänningen sålde en läst jern för 30 litl 36 mark, som hemma
kostat honom 40 i Svenska penningar, och för att sålunda
hafva någon vinning af sin handel, måste han till det yttersta
uppdrifva priset på det utländska gods, han tagit i utbyte och
höll landets inbyggare tillhanda. Härmed förenade sig ännu
andra omständigheter, som orsakade inom landet brist och dyrhét
på födande varor jemte annan oreda i handel och vandel.
Fin-narne förde ut till det nära liggande Estland och Lifland sitt
smör, salt och torr fisk jemte annat, i stället att dermed förse
Stockholm och de Svenska städerna. Helsingarne likaledes och
Gefle borgare drogo med sina små skutor till Narva, Revel,
Riga och flerstädes med ”goda, oförgängliga varor,” hvareraot
de förde hit in i riket lösa, skröpliga varor, såsom Ryska
handskar, hästehår och annat prackeri af ringa värde. I Små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
