Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deln fortgick i sitt vanliga lopp, men källan no var tillstoppad,
visade sig inom få år. Penningbristen hämmade nästan all
rörelse, och nöden blef allmän. Utom Konungen och några
förmögnare egde snart ingen mer något redbart mynt. All
handel så på landsbygden som i staden kunde endast ske
genom varubyten, till dess Konungen ändtligen, bevekt af det
allmänna nödropet, åter satte myntningen i gång år 1556.
Den allmänna förlägenhet och nöd, som hade uppkommit
af myntningens inställande, förde omsider de Svenska
handlande lill besinning och aktgifvande på Konungens så ofta
upprepade föreställningar och förmaningar. Ombud från rikets alla
städer sammanträdde i Vadstena år 1559, och med erkännande
af sitt hittills oskickliga förhållande i sin handel, med
erfarenhet af den skada de och menige iiket deraf lidit, och med
ledning af Konungens undervisningar och råd, upprättade
mellan sig en öfverenskommelse till det väsendtligaste af följande
innehåll: Ulländskt mynt skulle ej tagas till högre värde, än
det kan göra skäl mot det Svenska, och hvilken utförde Svenskt
mynt, att dermed drifva handel, skulle straffas som för annan
tjufnad; hvilken helst, vare sig borgare, köpsven, eller eho det
vara månde, som efter denna dag blefve befunnen antingen
med otillbörligt inköpande af utländska varor af de fremmande,
eller med sådant förderfligt lånande och borgande, som härtills
skedt vore, eller ock med vanvördeligt utsäljande till
frem-matfde af de inländska varor, densamme skulle hafva förbrutit
del gods, som han handlade med, och derjemte förvisas staden
samt aldrig mer der blifva instadd; hvar flera än ett skepp
från några Svenska städer kommo lill en stad ulrikes, skulle
köpmännen förena sig om priset, ingen sälja för bättre pris
än den andra, och den, som icke desto mindre gjorde det,
skulle efter sin hemkomst bestraffas derför; de skepp, som
kommo sist, skulle vara förbundne att rätta sig efter de priser,
som blifvit faststälda af de först ankommande.
Så omsider, efter långt, ihärdigt arbete, hade Gustaf
förmått gifva den Svenska handeln mer lyftning, ordning och
stadga och komma de Svenska köpstadsmännen till mera insigt
och förstånd i handelsväsendet. Ifrån att vara, såsom Konungen
kallade dem, icke annat än Lübeckarnes och utlänningarnes
trälar och tjenare, uppträda de nu som sjelfständiga, verkliga
handlande, och då vid Gustafs uppstigande på thronen någon
Svensk aktiv handel knappt var till, gingo år 1560, året af
Gustafs död, fyra stora Svenska skepp med master, bjelkar,
spiror och ved till Brouages i Frankrike för att hemta salt;
fem skepp förde till Amsterdam läkter, stångjern, smör med
annat mera; ett gick till England med osmunds- och
stångjern ; sju med tran, jern och hästar till Danzig; elt lill Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
