Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dref handel — och att han förstod sig på köpenskapen, visa
alla hans bref och handlingar —, kunde han åfven till viss del
raota den enskilta köpmanna-egennyltan och någorlunda hålla
jemnvigten mellan de ut- och inländska varorna samt göra sina
handelsförfattningar gällande. Ar 1554 utfärdade han en så
kallad handels-ordinanfia med faststäldt värde på alla så in*
som ntländska varor, till hvad pris nemligen de inländska skulle
föryttras till de Tyska köpmännen, och de utländska åter
inköpas af dem, som förde sina varor hit in i riket. Man ser
af denna Ordinantia, att de utländska varuvärden ännu fort*
foro att stå höga mot de inhemska. En aln sammet gälde lika
med två tunnor råg, en aln damast lika med en tunna sådan,
en åm Rhenskt vin lika med sex tunnor hvete, och så
jemförelsevis de flesta af de öfriga varorna.
Det svåraste arbetet för Gustaf var, att bringa de Svenska
köpmännen derhän, att icke misskänna eller förakta sitt eget
mynt. De, Oaktadt alla hans undervisningar och förmaningar,
ihöllo icke dess mindre dermed att räkna en mark Liibsk lika
med två mark Svenska örtuger och likaså alt i köpenskapen
med Danska invånare rätta sig efter räknevårdet på det Danska
myntet, ehuru man i Danmark börjat slå ännu svagare mynt
än förut. Gustaf fortfor, att årligen låta mynta ansenliga
summor, och köpmännen likaså alt befordra utförseln deraf till
Tyska, Danska och Lifländska orterna. Detta var åfven
hufvud-orsaken, att Konungen efterhand försvagade sitt mynt.
Mynl-mästaren Hans i Abo varnades, att icke hålla sin gamla
sedvana med stora prober, och då befallningsmannen
dersamma-stådes tillsände Konungen ett myntprof, befanns delsamma
alltför Ont. Man hade tagil, skref Konungen tillbaka, mera till
ketlils af det som mest kostar, än som behöfdes, och vest
du väl sjelf, all man hafver bättre råd till kål än fläsk;
när man låter för myckel fläsk i kålen9 så plägar han
blifva osund och icke mycket väl bekomma dem, som ätan
skola. Han föreslälde, huruledes, om han låt slå så fett mynt
som det öfversånda, skulle det blifva dels utfördt ur riket, dels
af guldsmeder uppsmält. Men ehuru till halten något minskad,
förblef Konungens mynt dock godt i förhållande till det
Danska, Liibska och Preussiska, hvarföre det äfven af de Svenska
köpmännen fortfarande flitigt utfördes. När ändtligen inga
föreställningar, inga förbud, äfven de strängaste, mot utförseln
deraf ville hjelpa, vidtog Konungen det steg, att helt och hållet
inställa myntningen, ”på det Sjelfva de ögonskenligen måtte
”låra se och förnimma, hvad det hade uppå sig, att man så
”obeskedligen med samma mynt handlade och umgicks, och
”de derigenom desto snarare skulle bevekas att taga sig till
”vara för allt vidare obestånd.” Verkan af detta steg, då han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
