Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intttl Gustafs tid hade ridderskapets oeh adelns
rusttjenst-skyldighet ännu icke blifvit noga bestämd efter de rustandes
större eller mindre förmögenhet, utan var endast uttryckt i
allmänna ordalag, så att uppfyllandet deraf berodde af adelns
eget välbehag.’ Gustaf iter, som ville hafva ordning och
lagbundenhet i allt, ansåg en sådan obestämdhet och sjelfrådighet
minst tillbörlig i ett förhällande, der det gälde rikets försvar.
, En af hans första omsorger var derföre, att noga utstaka denna
rustijenst genom ett visst utsatt värde pä räntepersedlarne? och
en efter deras belopp faststäld rustning. Så blef, efter åtskilliga
håröfver vidtagna författningar, på herremötet i Stockholm år
1526 med Riksens Råds samtycke sålunda öfverenskommet och
beslutet, att af hvarje 400 marks årlig ränta af frälsegods och
förläningar skulle hållas trenne tungt beväpnade ryttare och
lika många med lätta rnstningar. Denna rusttjenst blef dock ej
med stränghet krafd, och ståndigt hånde; att vid vapensynerna
en del af ridderskapet och adeln infann sig med ringa antal
karlar och hästar, dessa äfven tili större delen föga dugliga
samt illa bevårade, så att, efter Konungens eget yttrande, den
tjenst de af län och arfvegodsen göra skalle, fanns hos em
part af dem ganska skröpligen. Sedan det sålunda länge
fortgått, att hög rusttjenst fordrades, mön illa utgjordes,
med-gaf Konungen ändtligen^ efter öfverlåggning derom med Rik*
sens Råd i Vadstena år 1559, att endast en välrustad karl
och häst skulle hållas af hvarje 150 marks ränta af
arfvegodsen, och äfvenså en lika välrustadj af hvarje 100 marks ränta
af förläningarne, räntepersedlarne likväl värderade till det
dyraste de gälde. Konungen sypes emellertid sjelf icke varit
serdeles nöjd med sitt medgifvande till denna nedsättning af
adelns rusttjenst: hvad det beslut belangar, skrifver han till
sin son Hertig Erik, som gjordes Uti Fads len a, om halft annat
hundrat mark på en häst och karl, lä le vi oss på vår
per-sons vägnar dermed ålnöja. Den 411 smäktige gifve, att icke
större omkostnad behöfvas kunde. Men om en sådan hjelp
mycket uträtta kan uti den högsta nöd9 gifve vi hvar och
en sjelf all betänka. Men många af frålseståndet voro icke
dess mindre missnöjda med beslutet, emedan den gjorda
ned-sättningen syntes dem för ringa och rdsttjensten ännu för
mycket betungande.
Att skona allmogen och icke rycka bonden från sitt
åkerbruk, hade Gustaf, såsom vi sett, under de stora
krigsorolig-heterna värfvat fremmande krigsfolk och en tång tid igenom
härstädes nnderhållit efter behof ett störré eller mindre antal
Tyska knektar och ryttare. Men eftfer det Småländska upp*
roret och då serdeles under de hårda åreh 1543 och 1544
det föll honom tungt att underhålla det dyrlejda, pockande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
