Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”dem välsignelse, och allt hafver gålt så lyckosam ligen till med
”dem, alt ju mera de hafva bortgifvit, ju mera hafver deras gods
”förökats, och deras anslag hafver haft stor framgång. Men med
”dem, som utan all beskedlighet vilja allt rappa till sig, kan Gud
”den konst, att såsom hine som gåfvo icke blefvo deraf fattige, så
”skola icke heller de, som oredeligen igentaga, blifva deraf rike.
”Beskedlighet vill Gud hafva både med gifvande och igentagande.”
81) (S. 273). ”Ederna,” heter det i nämnde hans predikan, som utkom
af trycket år 1539, ”pläga vid détta sätt gemenligen svärjas: Gods
”dyra fem under, vårs Herres hårda död och pina, Guds blod och
”lungor, och otalig mång annor sätt, och är han bästa mannen, som
”kan påfinna någol hytt sätt att svärja.–Man svär och bannas,
”önskande och bedjande, att vår Herres Jesu Christi död, hans
”under, hans lungor, hans blod och andra hans ledamöter skola
”förbanna den och den, som vi äre onda på.–-Öfverheten
”bör ju på sitt embetes vägnar, ja vid en evig fördömmelse, icke
”låta så livar man, höga och låga, unga och gamla, försmäda sin
”Gud och Skapare, fritt utan allt straff, likasom det ej vore illa
”gjordt. Hvar saken vorde allvarliga företagen med något
beqväm-”Jigt straff, så skulle det ju något skaffa, och måste Öfverheten
”sjelf lägga sådana eder af, annars varder hon i denna sak föga
”skaffande. ... De som detta mest skulle straffa, bruka det mest.
”Ther dem sker sjelfvom ett ord emot af deras undersåtare, kunna
”de med den makt, Gud dem gifvit hafver, straffa deröfver och
”taga der icke heller försummelse före; men der deras Herre och
”Gud, som dem makt och herrlighet gifvit hafver, varder så
jäm-”merligen försmädnd, bespottad och begabbad, det akta de intet,
”utån hjelpa fast sjelfvom till med, androm till exempel.”
90) (S. 301). Sitt bekymmer icke mindre öfver Ryssarnes härjningar
än öfver sina många andra ovänners ooh fienders stämplingar, samt
de många och stora besvär han i följd deraf hade på denna tid,
meddelar Gustaf sin trogne Ståthållare i Vestergötland Gustaf
Olofsson Stenbock i skrifvelse af den 10 Juli 1512. Riksregistr.
91) (S. 301). I skrifvelse till Severin Kild (Stockh.’d. 20 Febr. 1538)
beklagar sig Gustaf öfver den förlägenhet, hvari han blifvit bragt
genom förlusten af dessa handlingar
92) (S. 303). Brahe berättar, att Konung Gustaf hela tiden bortåt var
af samma sinne, ända till dess allt åter i riket blef stilla och lugnt.
93) (S. 326). Så förtälja i allmiinhet våra krönikor och häfdatecknare^.
Men andra underrättelser tyda derhän, att det icke varit Dacke sjelf,
utan en annan, som liknat honom. Dacke skall hafva kommit öfver
till Tyskland och har i Konung Johan lll:s tid åter begifvit sig
tillbaka till Sverige, der han blifvit förrådd, gripen och förd kring
Stockholms gator med en kopparkrona på hufvudet,’hvarefter han
blifvit insatt i ett hospital och der aflidit i pesten år 1580.
94) (S. 348). Öfver grunden för återbördsrättens inskränkande till tiden
efter Carl Knutssons räfst, har Gustaf sjelf uppställ den åsigt, ”att
”samma skäl vore för återbördsrätt af de gods, som före Räfsten
”borlkomne voro, och att tiden efter Räfsten uti recessen uttryckes,
”var icke skedt fördenskull, att icke så god rätt var att de gods
”igenfingos, som före Räfstena, såsom de efter Räfstena bortkomne
”voroj utan fördenskoll, alt inom den tiden väl var i
mennisko-”minne, hvadan slike gods komne voro. och att dermed ingen
vill-"farelse eller misstag ske måtte af någon, som tilläfvenlyrs rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
