Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- SVERIGES NATURTILLGÅNGAR —
vi i Sverige redan ha tre gånger så många brukningsdelar, vilka behöva
köpa större eller mindre delar av sitt brödsäds- (mjöl-) behov, än
sådana som kunna sälja brödsäd.
Den inhemska produktionen av fettämnen är ej tillräcklig. De stora
industrier, för vilka vegetabiliskt fett utgör det väsentliga råmaterialet,
äro i huvudsak hänvisade till import; så margarin- och flottfabriker
samt chokladindustrien ävensom den viktiga industri, vilken producerar
vegetabiliska oljor såväl till människo- och djurföda som till skilda
tekniska ändamål.
Den svenska jordbruksnäringens bidrag av råvaror till textilindustrien
och garveriindustrien är också synnerligen ringa. Oaktat fåraveln ökats,
lämnade vår 1912 till 1,2 milj. uppgående fårstock endast 7 % av
landets dåvarande behov av ull; och endast omkring en fjärdedel av den
svenska garveriindustriens råvarubehov täckes av svenska råhudar.
Söker man överblicka jordbruksproduktionens och de på denna
fotade industriernas ställning i det nutida svenska näringslivet, kan man
ej undgå att bliva varse, att den under det sista århundradet så oerhört
ökade produktionen i stigande grad konsumeras av det egna folket.
Detta på grund av dettas snabbt växande antal, men i än högre grad
på grund av dess ännu snabbare stigande krav på livet. Jordbruket
hat-måst främst till industrien men även till sjöfart och handel överlämna
skapandet av de värden, som erfordras för att ersätta utlandet de varor,
vi i allt större omfattning anse oss böra hämta från detta.
Den vilda djurvärlden, som ännu vid nyare tidens början genom
fä Ilar och skinn lämnade en så betydande del av landets inkomster
genom export, är numera av ringa vikt, ehuru produktionen absolut
sett är vida mera omfattande, än vad man vanligen torde föreställa sig.
Vida större värden, omkring 30 milj. kr., lämna fiskena, främst
de bohuslänska. Huvuddelen av denna fångst fortares färsk; men ett
undantag av ej ringa intresse utgör skarpsillen, råmaterial för den
fullt fabriksmässigt bedrivna ansjovistillverkning, som från mitten av
1800-talet vuxit upp i Bohuslän med huvudsäte i Lysekil. I anslutning
till denna fabrikation har även en fiskkonservindustri med vidare
arbetsfält sett dagen. Denna har, att döma av det uppsving den
motsvarande norska "hermetikindustrien" tagit, med sannolikhet en vacker
framtid för sig. Däremot spelar sillsaltning, en gång av stor vikt, en
allt mindre roll på grund av bohuslänska sillens ringa fetthalt jämfört
t. ex. med islandssillens.
4
— 49 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
