Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— SVERIGES NATURTILLGÅNGAR -
med 4 milj. kbm på 10 år! Härav anses ungefär 60 % komma på
ökad export. Dessa tal — de må nu vara behäftade med en avsevärd
felmarginal — ge dock en klar föreställning om den fart och den kraft,
varmed våra upphopade förråd skattats. Den årliga totala
avverkningen beräknas uppgå till c:a 42 milj. kbm, vartill bör läggas en
förlust av c:a 2,8 milj., som ruttna i skogarna, alldenstund dess
tillgodogörande ej visat sig lönande eller av andra skäl försummats. Det totala
virkesförrådet har uppskattats till närmare 1 300 milj. kbm varav högst
400 milj. kbm utgöras av timmerdugliga träd.
Ställer man mot dessa siffror den nutida årstillväxten, vilken enligt de
bästa kalkyler vi äga kan antagas röra sig omkring 30 à 35 milj. kbm,
varav dock blott omkring 12 milj. kbm skulle f. n. utgöra tillväxten
hos det grövre virket, vill det ju synas som om fara vore å färde för
våra träförädlande industrier. Sådan finnes ock, ej minst därför att
den huvudsakliga tillväxten kommer på de unga årsklasserna, som ännu
behöva ett eller flera årtionden, innan de invuxit i avverkningsbar
dimension. Den mogna skogen har förvisso ur industriens egen
synpunkt inom stora delar av landet tagits för hastigt, om nämligen
industrien vill se ej blott på närmaste tid utan på sitt bestånd i det långa
loppet. Inom de egentliga allmogeskogarna1, vilka i mycket stor
omfattning äro industriens virkesleverantör, står endast 50—70 % av den
virkesmassa, som vid uthålligt skogsbruk borde stå där. Inom
bolagsskogarna i det förenämnda stora industriskogsområdet i nedre
Norrland, Dalarna och Värmland synes förhållandena vara bättre, men
även dessa skogar äro hårt åtgångna och ha ofta en onormal
åldersklassfördelning; många kronoparker inom landets mellersta eller södra
delar visa även en sådan, beroende på att de till så väsentlig del
utgöres av i senare tid inköpta och dessförinnan hårt avverkade marker.
Uppfattningen inom sakkunniga kretsar2 är ock allmänt och
sannolikt med fog den, att framförallt sågverksindustrien har att motse
några årtionden av både kvantitativt och kvalitativt nedsatt virkesbörd.
För att vinna klarhet om huru härmed förhåller sig, har staten satt i
gång en omfattande riksskogstaxering, vid vilken efter vetenskapligt
1 Av i enskild ägo varande skog komma 60 % på allmogeskogar; bolag besitta
något över en tredjedel, resten, c:a 6,5 %, kommer å större enskilda egendomar.
2 Upplysande översikter av hithörande frågor ha lämnats av Tor Jonson i
uppsatsen: Är vår framtida virkesförsörjning tryggad? K. Lantbruksakad. Handl.
1924, sid. 469—482, ävensom av N. Schager i arbetet: Sveriges enskilda skogar.
Stockholm 1925.
— 58 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
