Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— SVERIGES NATURTILLGÅNGAR -
JÄRNMALMSFÄLTEN I NORRBOTTEN
Skala 1:2500000
0 10 20 30 40 50 Km.
Q Malmfyndighet
(Cirklarnas olika storlek angivafyndigheternas
utbyte av järn pr meter avsänkning.)
j||||||||| Leptit-porfyr-formation
ft^w^ss (Malmförande)
järnframställning, medan huvuddelen av malmerna ej med fördel kan
förädlas inom landet, närmast på grund av brist på billigt
stenkolsbränsle. Detta har lett till en omfattande export av malm, framförallt
till de tyska järndistrikten, men även till England och Amerika, till
verk, som framställa järn efter basisk metod. Malmen är efterfrågad
framförallt på grund av sin sällsynt höga järnhalt (60—70 %)
förutom övriga goda egenskaper.
Under åren 1892 t. o. m. 1924 ha i de lappländska malmbergen i allt
brutits c:a 87 milj. ton, varav icke mindre än 99,4 % exporterats.
Värdet av den exporterade malmen torde vara omkring 750 milj. kr. Stora
malmkajer med fullt moderna anläggningar för malmlastning ha byggts
dels i Luleå, dels i Narvik. Från sistnämnda plats går numera större
delen av malmskeppningen.
Malmtillgångarna i Lappland äro att räkna bland världens allra
största och värdefullaste järnmalmer. Då i Kiruna med säkerhet
finnas minst 740 och med ali sannolikhet 1 000—1 500 milj. ton inom
brytvärt djup och i Gällivare 230 milj. ton, då vidare den årliga
brytningen under senare tider rört sig mellan 3 och 5 milj. ton, samman-
— 66 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
