Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— SVERIGES NATURTILLGÅNGAR -
Dagbrott i Malmberget, Gällivare (den s. k. Sofiagruvan).
Under senare tider ha årligen c:a 1 milj. ton malm brutits ur Gällivare malmberg.
lagt i bägge malmbergen, så inses lätt, att Sverige här äger en
naturtillgång av så betydande storlek, att någon inskränkning i brytning av
de malmkvantiteter, som kunna till goda priser placeras i marknaden,
icke rimligen bör ifrågakomma. Av fosforrena malmer finnas även så
stora tillgångar, att de mer än väl kunna fylla landets behov under
oöverskådlig tid.
I få ord sammanfattat kan man säga, att Sverige varit och
fortfarande är Europas stora järnland, då det gäller högprocentiga malmer.
Det äger däremot blott begränsade tillgångar av andra metaller, som
hittills visat sig otillräckliga även för det egna industriella behovet.
Det gamla järn- och industridistriktet Bergslagen är alltjämt
huvud-centrum för vår metallförädling. Dess läge är historiskt lättförståbart,
men ingalunda gynnsamt ur nutida industriell synpunkt. Genom
tillförsel av vattenkraft, genom öppnande av oceangående sjöfart till dess
gränsområden — i söder genom Trollhätte kanals, i öster genom
Södertälje kanals ombyggnad — ha statsmakterna i möjligaste mån sökt
avhjälpa Bergslagens i nutiden industrigeografiskt sett ogynnsamma
läge. I samma riktning verkar ock ett omfattande järnvägsnät.
Svårt är att blicka fram i tiden och vinna en uppfattning om vilken
— 67 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
