Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industriens arbetareförhållanden. Av disponenten Elis Bosæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIENS ARBETAREFÖRHÄLLAN DEN -
att bereda arbetstillfällen genom ny- och ombyggnad av allmänna
vägar samt skogsodlingar och dikningar. Blott i den mån arbete
genom arbetsförmedlingsanstalterna eller nyssnämnda
nödhjälpsarbeten icke kunnat beredas, har kommissionen lämnat kontanta
arbetslöshetsunderstöd.
De nu angivna linjerna för den svenska arbetslöshetspolitiken ha
visat sig mycket fördelaktiga såväl ekonomiskt, genom att kostnaderna
för arbetslöshetens bekämpande ej blivit överväldigande, som
moraliskt genom stark minskning av nödtvungen sysslolöshet. Det synes
därför sannolikt, att samma linjer även för framtiden få bli de ledande,
(iivetvis kunna dock icke nödhjälpsarbeten ordnas för mera kortvariga
och spridda fall av arbetslöshet. Därvidlag kan måhända framdeles
arbetslöshetsförsäkring anlitas som ett betydelsefullt hjälpmedel.
Socialförsäkring.
Den nu gällande svenska olycksfallsförsäkringslagen, som omfattar
icke blott arbetare i språkbrukets vanliga mening utan bl. a. även
kontorspersonal och ingenjörer med intill 9 000 kronors årsavlöning, säker
ställer läkarvård, medicin och viss daglig sjukpenning samt livränta
åt den, som i industriellt arbete råkat ut för olycksfall. Vid dödsfall
utgår begravningshjälp samt under vissa villkor även livräntor till
efterlevande. Drygt hälften av de årliga ersättningsbeloppen utbetalas
av det statliga organet för denna försäkring, Riksförsäkringsanstalten;
återstoden erlägges av ett antal ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,
vilkas delägare äro arbetsgivare. De privata bolagen anses kunna
arbeta med lägre förvaltningskostnader, än vad den statliga
försäkringen kräver, och ha därför särskilt anlitats av större industriföretag,
för vilka årspremierna för försäkringen nå avsevärda belopp.
Riksförsäkringsanstalten ansvarar emellertid för det ojämförligt största
antalet försäkrade, år 1921 för c:a 920 000, emot c:a 440 000 hos de
ömsesidiga bolagen. Om försäkring icke tecknats hos något av de
sistnämnda, inträder automatiskt försäkring i statens anstalt.
Kostnaderna för olycksfallsförsäkringen bestridas i huvudsak av
arbetsgivarna. Blott i den mån stadgade bidrag från dessa icke räcka
till för Riksförsäkringsanstaltens förvaltningskostnader, få statsmedel
anlitas.
Enligt lag erhåller skadad arbetare under de första 35 dagarna
efter olycksfallet, den s. k. karenstiden, sin ersättning direkt genom
~ 107 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
