- JORD- OCH STENINDUSTRI - frågan. Torvingenjörer anställdes nu, torvskola inrättades och en torv-lånefond upplades. När stenkolsprisen sedan efter några år sjönko, minskades emellertid åter intresset för bränntorvindustrien, som härefter förde en tynande tillvaro, ända tills världskriget bröt ut och landets bränslefråga kom i ett nytt läge. I och med att kolprisen stego till förut oanad höjd, stimulerades bränntorvproduktionen avsevärt och nådde år 1920 en så relativt hög siffra som 385 000 ton. Med de senare årens fallande stenkolspriser har en tillbakagång ånyo inträtt; den fabriksmässiga bränntorvtillverkningen uppgick år 1924 endast till 84 000 ton. Råtorven består till övervägande del (80—90 %) av vatten; endast 5—14 % äro brännbara organiska ämnen, resten askbeståndsdelar. Då färdigberedd bränntorv icke bör innehålla mer än 25 à 30 % vatten, är det sålunda en avsevärd vattenkvantitet, som måste bortskaffas, för att råtorven skall förvandlas till användbart bränsle. Härvid tillgår antingen så, att torven stickes och skäres för hand i tegelformade stycken, vilka utläggas på fältet till torkning (sticktorv, skärtorv), eller också söndermales den uppgrävda torven i ett ältverk under riklig tillsättning av vatten, varefter torvmassan gjutes i formar för att torka på fältet (älttorv). Vid beredning av bränntorv med maskin sönder -arbetas den med en elevator upptransporterade våta torven i en med knivaxlar försedd maskinkropp, varefter massan utpressas genom ett fyrkantigt munstycke till en sträng, som skäres i meterlånga längder. Genom särskilda transportanordningar utläggas sedan dessa på fältet till torkning (maskintorv, presstorv). — Torvberedning kan i vårt land endast ske under de tre sommarmånaderna och är även då både kvalitativt och kvantitativt i hög grad beroende av väderleken. Beträffande omfattningen ocli betydelsen av landets bränntorvmossar hänvisas till sid. 44, där prof. Gunnar Andersson lämnar en redogörelse härför. Mossarna äro huvudsakligen belägna inom ett bälte, sträckande sig från norra Skåne genom Halland och västra Småland upp till Bohuslän, vartill komma Norrlands ännu ganska okända torvmossevidder. Fabriksmässig bränntorvtillverkning i större skala har bedrivits på flera ställen, särskilt i Skåne, i västra Småland och i Boråstrakten. Vidare må nämnas, att en del av järnbruken i Östergötlands och Örebro län tidvis ur egna mossar brutit torv till bränsle. Vid 1925 års ingång funnos i Sverige 32 bränntorvfabriker, sysselsättande sammanlagt 1 700 arbetare. Bränntorv tillverkades under 1924 för c:a 1,3 milj. kr. — 214 —