- Project Runeberg -  Sveriges industri /
9

(1936) [MARC] - Tema: Business and Economy, Statistics
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR tände så dock huvudsakligen med denna uppgift och lät dess produkt gå i byte mot andra förnödenheter. Stora anläggningar eller stora tekniska enheter gällde det visserligen fortfarande icke på långliga tider. De små s. k. blästerugnar där myrmalmen smältes voro sannolikt sällan mer än ungefär 3/4 meter höga och höjde sig ej ens så mycket över jordytan, därför att de vanligen voro nedgrävda i en kulle eller upphöjning av marken. Men det järn som på den vägen kom till stånd och som av ännu okänd anledning fick namnet osmundsjärn var likväl ur flere synpunkter en märklig produkt. Från modern järnhantering skilde sig nämligen processen, bläs-tersmidet, genom att järnet icke på något stadium övergick i flytande tillstånd och därför icke var i stånd att taga till sig på långt när så mycket kol som sedermera blev fallet med den produkt vari malmen förvandlades. Länge ansåg forskningen det givet att kolhalten i osmundsjärnet höll sig tillräckligt låg för att tillåta dess omedelbara utsmidning. Prov med vissa bevarade smältor ha dock gjort detta tvivelaktigt, och det troliga är att osmundsjärnet var mycket ojämnt i sin kolhalt, så att det på ytan blev osmidbart men ofta var smidbart i sina inre delar. I alla händelser var kolhalten så pass låg att det icke krävde stora ansträngningar för att få ned den tillräckligt att skapa smidbarhet; och då järnet i alla händelser på nytt måste bearbetas för att nedbringa den mycket höga slagghalten, skedde en nedkolning utan tvivel samtidigt. Något osmidbart osmundsjärn har förmodligen aldrig saluförts. Osmundsjärnet hade också i alla händelser tillräckligt god kvalitet för att kunna exporteras, och sålunda fick Sverige från ett tidigt stadium vad man utan överdrift kan kalla en industriell exportvara; det föreligger dokumentariska bevis därför redan från tiden omkring 1250, och sannolikt var företeelsen något äldre. I utbyte mot denna vara förmådde alltså svenska folket förse sig med sådant som icke stod att skaffa inom landet, framför allt salt och kläde, och kunde därigenom vidga sin behovstäckning. Osmundsjärnet levde sedan kvar som den dominerande formen för svensk järntillverkning åtminstone till inemot slutet av 1500-talet och höll sig i avtagande grad mycket längre. Osmundsjärnet var emellertid under senare århundraden icke i första rummet järn framställt av myrmalm. Den gamla, på myr- 9 2—817835

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:45:12 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svind36/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free