INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR hastigt och fullföljdes genom många inhemska initiativ. På grundval därav blev Sverige nu järnhanteringens föregångsland, beundrat, avundat och efterliknat under en tid då järnproduktionen i många andra länder gick tillbaka. Man har åtskilliga detaljer som visa den betydelse som tillmättes svensk järnhantering. Så t. ex. lyckades Ludvig XIV:s store finansminister Colbert locka till sig några svenska bruksmän och smeder — de förra ett par avkomlingar till dem som hade invandrat till Sverige från Liège omkring sekelskiftet 1600 — särskilt för kanontillverkning, och de franska smederna klagade att svenskarna kastade ut dem ur smedjan när de kommo till något särskilt hemligt led i processen, för att icke behöva lära ut det åt fransmännen. Det finns också en engelsk tradition att Sverige skulle ha varit hemorten för ett slags valsverk eller »skärverk», som man önskade imitera i England, och att en engelsk bruksidkare vid namn Foley därför begav sig till Bergslagen förklädd till spelman samt på det sättet kom hemligheten på spåren. Viktigare för den svenska järnhanteringens internationella ställning än dessa för svensk teknisk och metallurgisk skicklighet smickrande moment var dock annat, som antingen berodde på den svenska brukspolitiken eller på svenska naturförhållanden. Det förra av dessa moment bestod helt enkelt i en produktionsbegränsning, som höll järnpriserna uppe och därigenom verkade som en monopolistisk åtgärd, fastän det ursprungliga motivet åtminstone främst var fruktan för att bränsletillgångarna skulle ta slut. Under 1700-talets lopp utformades produktionsbegränsningen dock med allt mer monopolistisk prägel samt ledde till att export och produktion förblevo så gott som oförändrade under ett halvsekel, 1730—1780. Samtidigt växte världens järnbehov oavbrutet, och följden var att t. o. m. de norrländska järnbruken trots sitt ovanligt ofördelaktiga läge kunde ge stora vinster. Den monopolistiska brukspolitiken skulle icke ha haft nämnvärda möjligheter, om icke läget i världen hade gynnat Sverige på ett ganska enastående sätt. Detta berodde framför allt på att endast träkol kom i fråga för såväl masugnsdrift som hammarsmide. Sverige hade därigenom stora bränsletillgångar för järnhanteringens behov, samtidigt med att andra länder i hög grad besvärades av brist på bränsle. England hade till stor del gjort slut på sina skogar 1 5