INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR och var därför i högsta grad beroende av järnimport, efter vad man tror sig kunna antaga ungefär för landets halva järnbehov, Andra länder voro visserligen icke lika illa däran, men få av dem hade tillräckligt stora skogar kvar för att kunna få till stånd någon nämnvärd järnexport; det enda land som därvid utgjorde ett undantag var Ryssland, som under 1700-talets senare hälft rent av överflyglade Sverige på den engelska marknaden, men utan att det svenska järnet därigenom fick någon svårighet att finna avsättning. Då Sveriges andel i Englands järnimport var störst, nämligen mot slutet av Karl XII:s regering, kom icke mindre än 82 1/2 % på Sverige, och vårt land tillgodosåg då sannolikt mer än 40 % av Englands hela järnbehov. Också ur svensk synpunkt var järnhanteringen under samma tid exportnäringen framför andra. Så vitt man kan se, hade järnet redan under den senare delen av medeltiden i vanliga fall varit Sveriges viktigaste exportvara, och sedan steg dess andel, särskilt nästan oavbrutet under 1600-talet, samt utgjorde i början av frihetstiden en så enorm andel som 75 % av Sveriges hela exportvärde. Därefter nedgick andelen visserligen något i samband med järnproduktionens begränsning och den samtidiga ökningen i export av andra varor; men icke desto mindre förblev det ett sällsynt undantag att järnet representerade ett lägre värde än alla andra exportvaror sammantagna. I absoluta tal voro beloppen naturligtvis enligt moderna begrepp mycket obetydliga. Exporten steg från omkring 12000 ton på 1630-talet till omkring 33000 i början av frihetstiden, d. v. s. blev inemot tredubblad, och höll sig sedan omkring 40 000 ton under det följande halvseklet. Produktionen är ej lika noggrant känd, men förmodligen utgjorde exporten något sådant som fyra femtedelar av totalproduktionen. I förhållande till järnhanteringens nuvarande omfattning, med en produktion av smidbart järn på 875 000 ton och en total järnexport av 300 000 ton (1934), äro dessa siffror onekligen mycket små och förefalla minst av allt peka på en världsbehärskande ställning för svensk järnhantering. Men det beror på den enastående utveckling som världens järnproduktion sedan dess undergått. Också i socialt hänseende satte den svenska bruksindustriens utveckling varaktiga spår från 1700-talet framåt, och naturligtvis 16 medverkade det därtill att den lönade sig så väl. Sveriges första