Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 SVERGES INRE TILLSTÅND UNDER KARL XII
Men för en skarpsynt och uppmärksam iakttagare
skulle det ej varit svårt att av vissa tecken och
omständigheter sluta till, att allt ingalunda var så väl beställt,
som det vid första påseende kunde synas, att det svenska
stormaktsväldet var, för att begagna en utnött liknelse, en
koloss på lerfötter och att starka krafter, både inre och
yttre, voro i oavlåtlig verksamhet för att underminera den
grund, varpå detta välde vilade. De genomgripande
förändringar på statslivets alla områden, som Karl XI
genomfört, hade troligen ej vid konungens död vunnit så
mycken stadga och fasthet, att de kunnat äga bestånd
under en omvälvning, på vilken många både väntade och
hoppades. Bland de stora adelssläkterna hade reduktionen
framkallat ett jäsande missnöje, vilket dämpats endast av
den enväldige konungens starka hand. Skulle en svag
och inom sig söndrad förmyndareregering kunna
tillbakahålla ett utbrott av de länge undertryckta känslor av hämnd
och raseri, som besjälade reduktionens offer? Och vad
som vällade regeringen ännu större bekymmer än den
förestående »rebellion» om vilken det danska sändebudet
några dagar efter Karl XI:s död skrev till sin konung,
var nöden bland de lägre folkklasserna. Tre år å rad
(1695, 96 och 97) hemsöktes landet helt och hållet eller
delvis av en svår missväxt. Bönderna måste på många
orter livnära sig av halm, bark, knoppar och rötter,
många hemman blevo öde, och man kan räkna dem, som
föllo offer för hungersnöden och dess vanliga följeslagare,
farsoterna, i tusental. En följd härav blev, att det
välstånd, som börjat spira upp, ånyo skövlades och att staten
måste underkasta sig kännbara utgifter för att bereda hjälp
åt de nödlidande.
Även den yttre ställningen var sådan, att den väl
kunde ingiva farhågor och bekymmer. Trots sin
försiktiga och fredsälskande politik hade Karl XI lämnat flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
