Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Finanser och beskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINANSER OCH BESKATTNING 13
skulle kontrollera varandra; härav alstrades spioneri,
hemliga angivelser, tvister och ovänskap. Köpmän och
näringsidkare påpekade, huru menligt självdeklaratironen skulle
inverka på deras affärsrörelse. Och alla, som ägde något,
ville naturligtvis högst ogärna uppgiva storleken av sin
förmögenhet, då de dagligen sågo huru litet höga
vederbörande respekterade den enskilda äganderätten.
Missnöjet kom till utbrott vid 1714 års riksdag och visade sig
så stark, att ständerna funno sig nödsakade att avskaffa
»det nya systemet».
Detta hade också visat sig otillräckligt att fylla de
ständigt växande behoven. 1713 hade man måst utskriva
en ny krigsgärd. Den beräknades uppgä till något över
200,000 d. s. och utgick med tre d. s. för varje
adelsman, civil och militär ämbetsman samt för medlemmar av
det högre prästerskapet, med en och en halv d. s. för
varje fru eller änka och med tre fjärdedels eller sju
åttondels d. s. för tjänstefolk. För borgerskap och allmoge
var den mindre. Och för år 1714 beviljades utom
kontributionen och durchtågsgärden även en nöd- och
krigshjälp. Den förstnämnda — kontributionen — var enkel
för somliga, såsom kyrkoherdar på landet, kaplaner,
organister, frälsebönder, underofficerare, tjänstefolk, lösdrivare
o. s. v., men fördubblades för andra. Dessutom infördes
även nya bestämmelser; postbönder fingo erlägga fem d. s.
för varje helt hemman, arrendatorer fem procent av
arrendesumman, hantverkare på landet en d. s., arbetsföra
inhyseshjon tre d. s. o. s. v. För nöd- och krigshjälpens
erläggande skulle de olika samhällsklasserna taxeras“av utsedda
»samvetsmän». För de högre klasserna bestämdes det
största belopp, som skulle erläggas, till 300 och det minsta
till fyra d. s. Mindre förmögna borgare borde betala tre
fjärdedels, deras hustrur eller änkor tre åttondels d. s.
Allmogen fick erlägga en fjärdedels, tjänstefolk tre
fjärdedels eller tre åttondels d. s. Om man härtill lägger, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
