Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Allmogens lidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 SVERGES INRE TILLSTÅND UNDER KARL XII
En för allmogen särdeles tryckande börda voro de
s. k. tvångsfororna, d. v. s. forsling av spannmål till
kronomagasinen eller fästningarna. År 1718 transporterades
10,000 tunnor säd dels från Östergötland till Vänersborg,
dels från Skåne till Göteborg. Denna sistnämnda transport
tog i anspråk omkring 50,000 vagnar från Malmö,
Kristianstad och Landskrona, och den vägsträcka den skulle
tillryggalägga utgjorde från Malmö 27, från Kristianstad
28 och från Landskrona 23 mil. Smålänningarna måste
under flera år forsla kronotionden till Kristianstad och
Karlskrona — en väglängd av 12 mil från Växjö. För
en fora, som avgick från Örebro till Eda skans — en
vägsträcka av 24 mil — behövdes 5 à 6,000 hästar vid
varje skjutsombyte och för en dubbelt så stor från
Stockholm till samma ställe 10,000 hästar. Då nu blott 4 à
500 hästar funnos vid varje skjutsombyte, måste man
köra 20 gånger med samma häst. Flera gånger hände
det, att böndernas tålamod tog slut och att deras
förbittring gav sig luft i formliga upplopp. På hösten 1718
skulle en stor fora, bestående av 3,350 vagnar avgå från
Skåne till Göteborg. När den hunnit till Ljungby i
Småland, förklarade emellertid bönderna, att de ej kunde
köra längre, kastade trots länsmannens protester
spannmålen av vagnarna och återvände till sina hem. I juli
samma år skulle 800 hästar och 200 bönder forsla
spannmål och proviant från Västmanland till Hjerpe skans i
Jämtland — en vägsträcka av nära 60 mil. När påbudet
härom kungjordes i Sala, nekade bönderna, som nyss
förut forslat krigsförnödenheter till Kristinehamn, att lyda,
samlade sig på torget under sorl och oväsen samt hotade
att slå ihjäl länsmannen, som landshövdingen skickat ut
till dem. Man kan lätt tänka sig, i vilket skick de
hästar, som tillryggalagt dylika vägsträckor, vid
framkomsten skulle befinna sig. Många stupade på vägen,
andra som forslade förnödenheter till gränstrupperna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
