Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 SVERGES INRE TILLSTÅND UNDER KARL XII
för sina värdar; de bestulo dem, avpressade dem
penningar och överföllo dem med hugg och slag. Särskilt
blevo liv. och ståndsdragonerna illa anskrivna. Om de
förra skrives vid ett tillfälle: »Det är ett farligt och
oregerligt folk, så att när man efterfrågar deras förhållande
och låter något publicera, som är dem emot, så bliver
man av dem hotader och emotsagder, att man måste resa
med fruktan i orten, där de hava sin inkvartering»; det
vore önskligt, att de snart komme härifrån, »emedan
allmogen har större fruktan för dem, än det vore själva
fienden, förty de bliva icke allenast hotade med eld och
brand, slagna och drevne ut ur husen, utan där någon
dräng eller pojke är, får han för deras våldsamheter intet
bliva vid gården och arbetet». Landshövdingen i
Västmanlands län kallar liv- och ståndsdragonerna »ett
överdådigt sällskap». I Södermanland, Dalsland och Uppland,
förövade de allehanda excesser och gjorde olagliga
utpressningar. I Skäne huserade de inkvarterade knektarna,
som om de varit i fiendeland, misshandlade sina värdar
och tvungo dem att sälja sina lösören för att skaffa mat
och dryckesvaror. Att klaga tjänade ingenting till, ty
officerarna ej blott sågo genom fingrarna med sina
underordnades excesser, utan synas även själva hava gjort sig
skyldiga till övervåld och utpressningar. Och om den
förfördelade vädjade till krigsrätten, så »ser man, » skriver
guvernören i Skåne, »ingen effekt eller näpst därpå följa».
Det var just medvetandet om denna strafflöshet, som var
en väsentlig orsak till de inkvarterade knektarnas råa och
våldsamma uppförande. Bönderna å sin sida blevo antingen
slöa eller likgiltiga och sökte finna sig i det oundvikliga,
eller också grepos de av förtvivlan och övergåävo sina
gårdar. I Skåne säges ett hundratal hemman på detta
sätt hava blivit öde.
Men — kunna vi slutligen fråga — fick då allmogen
ingen ersättning för alla de förluster och uppoffringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
