Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla gymnasium. Dikt af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dig jag minns dock mer än hvarje annan,
du man med gråsprängdt skägg och romarpannan,
som gaf mig håg för I.atiens språk och sang.
En inkvisitors var ditt mörka öga,
för dig föll hvarje prål och hafs till föga,
och du var sträng, men äfven, Gustaf Råbe,
urban, ironisk, frisint på en gang.
Hur, när du lät med någon snärjarfråga
en slarf få yppa själf sin oförmåga,
din blick sarkastisk sken, fast kärleksrik!
Hur träffade ditt hvassa skämt som pilen
hvar liten dumhet i latinska stilen!
Men när du tydde Maro eller Flaccus,
flög upp en fornvärlds strålande portik.
Och du, som var min knäkamrat den tiden
och delte nöjet liksom täflingsstriden,
säg, minns du, Hildebrand, vårt sista år?
Oss bägge förestod studentexamen,
och när vid Rabes svåra sluttentamen
vi fått »ett godt laudatur», slöt han vänligt
oss till sin famn, i ögat sågs en tår.
Han tog vårt löfte — minns dur — »aldrig sviken
de gamles studium, glömmen ej antiken,
men på den grund, jag lagt, befästen er!»
Vi höllo löftet. Än i kvällens timmar
när på mitt skrifbord trefna lampan glimmar
och någon romarskald jag tankfull läser,
jag Rabes ädla bild för ögat ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
