Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När konungamördarne bekände. Ett hundraårsminne af Gustaf Björlin. Med en vignett af Carl Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då konungen gick in i sin foyer, samlades allt flera
masker åt denna sida för att vänta på att han skulle komma
ut igen. Mellan kulisserna och i passagen där bakom vardt
trängseln snart ganska stark, så att de två soldaterna, som med
påskrufvade bajonetter stodo på post nedanför foyertrappan,
hade svårt att hålla platsen strax nedanför densamma
någorlunda fri, synnerligen som några betjänter med sina
herrars syrtuter på armarna här tagit plats som åskådare.
Det väckte också en viss uppmärksamhet, att många af
maskerna voro lika klädda, i svart domino, runda, svarta
hattar och hvita masker.
Musiken hade spelat upp till andra kadriljen, då
konungen, hållande Essen under armen på sin högra sida,
kom ut ifrån foyern. Ett sakta mummel hördes bland de
väntande maskerna, hvilka genast känt igen honom på hans
hvita plym. I detsamma kom stabsadjutanten Pollet uppför
trappan. Konungen hejdade honom och frågade, hur hans
far mådde, hvarför Pollet, då konungen fortsatte sin väg
ned emot teatern, måste följa med. I närheten af första
kulissen vardt trängseln emellertid så stark, att konungen
måste stanna. Pollet hade redan af samma orsak dragit
sig bakom honom. Men vridande hufvudet något åt sidan,
fortsatte konungen alltjämt konversationen, medan Essen,
kvarhållande hans arm, tog ett steg framför honom för
att med sin högra arm tätt utmed kulissen söka rödja fri
passage.
Just som det något glesnade i den svarta klungan
och de tagit ett par långsamma steg framåt teatern, hördes
plötsligt bakom dem smällen af ett pistolskott. Konungen
skrek till helt sakta: »aj, aj!» och svängde sig häftigt om,
så att han föll mot Essens axel.
Bland publiken väckte emellertid skottet föga
uppmärksamhet. Många ansågo det vara explosionen af en
svärmare, som någon antändt af »plaisanterie». Men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
