Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När konungamördarne bekände. Ett hundraårsminne af Gustaf Björlin. Med en vignett af Carl Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med hvilken han själf en kortare tid varit bekant, bedt
honom skaffa sig domino för maskeraden samt varit uppe
för att hämta den i hans kammare på fredagskvällen kl.
1 ,, 9, hvarefter han äfven sedermera under maskeraden råkat
och talat vid honom. Detta tyder nästan på, att
Ankarström inom sig skulle hafva kommit på den tanken, att af
hans två förtrogna, Horn och Ribbing, det varit den
förstnämnde, som skrifvit biljetten och hvilken det därför icke
tjänade mycket till att längre skona. Men någon bestämd
bekännelse, att han hade Horn till medbrottsling, kunde
han ej förmås att afgifva.
Emellertid hade Liljensparre, hvilken var lika outtröttlig
som skarpsinnig, redan förut misstänkt Horn, om hvilkens
besynnerliga uppträdande före och efter maskeraden polisens
hemliga kunskapare haft åtskilligt att rapportera. Han hade
därför förhört honom enskildt mellan fyra ögon i faderns,
generalens hus, dock utan att lyckas få veta någonting af
vikt. Hvad Ankarström nu uppgifvit var emellertid af så
pass eftertänklig beskaffenhet, att Horn underkastades ett
nytt, enskildt förhör, hemma hos fadern. Det uppdagades
nu efter hand och styrktes genom vittnen, att Horn sent om
fredagskvällen sprungit omkring i staden för att låna en
hvass sabel för ett ändamål, som föreföll skäligen orimligt,
att han, då Liljensparre gifvit honom tillstånd att före de
andra lämna balen, för att hans sjuka hustru icke skulle
blifva orolig, rest ut med hyrvagn, som han gick och
stod i sin tunna maskeraddräkt, ehuru det varit ganska
kallt på natten och fastän hans betjänt, som hade hans
päls i förvar, låg i faderns drängkammare några hus från
hyrkusken. Slutligen hade man funnit en blå syrtut af
dubbel fris med rödt foder i Ankarströms kammare,
hvilken Horns svägerska, fröken Ulla Linnerhjelm, till
öfver-flöd både själf och genom ett af tjänstehjonen» anmodat
Liljensparre, då han visiterat Ankarströms bostad, att utfå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
