Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När konungamördarne bekände. Ett hundraårsminne af Gustaf Björlin. Med en vignett af Carl Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fräcka uppträdande. När han afträdt, uppträdde själfve
aktorn i målet, advokatfiskalen Norlin, som hans
vapen-dragare. önskande, som han sade, att få veta af ämbetet, i
hvad egenskap grefven nu blifvit hörd, antingen som
anklagad eller blott till upplysning. Först sedan denna fråga
besvarats, ansåg han, kunde man bifalla eller afslå Ribbings
begäran om att få skrifva till modern; ty det borde vara
hvarje svensk medborgares rättighet att få njuta lag och
rätt till godo.
Hvad Norlin egentligen menade och om han ärnade
gå ännu längre till grefvarnes hjälp, kan numera icke
utrönas. Planen, om det var någon sådan, misslyckades
nämligen komplett i sin första anläggning. Norlin fick en
skarp tillrättavisning af tillf, justitiekanslern och tillsades
att fråga sig för på vederbörlig ort, innan han väckte dylika
principfrågor på tal, hvarefter öfverståthållareämbetet beslöt
att framdeles, när så kunde pröfvas lämpligt, meddela beslut,
huruvida Ribbing skulle anses för anklagad eller blott till
upplysning hörd. Tills detta skett, skulle han emellertid
sättas i säkerhet. Några dagar därefter »insjuknade» Norlin
i influensa och deltog icke vidare i rannsakningen.
Interiören mellan justitiekanslern af Låstbom och Norlin
öfver-korsades i konceptprotokollet men med så varsam hand, att
den är ganska väl bevarad åt eftervärlden.
Klockan 3 4i på natten infördes Horn. Liksom Ribbing
ställde han sig nu på sina höga hästar. Endast af den
anledning att han, grefve Horn, »blifvit med vänskap och
lindrighet i expressioner bemött», hade han kvarstannat.
Öfverståthållareämbetet var nämligen icke rätt forum för en
svensk adelsman. Han frisade sig ännu en gång för alla
beskyllningar och föraktade sannolikheter.
Norlin var nu varskodd. Utan att vidare spörja, om
Horn vore anklagad eller endast hördes upplysningsvis,
yrkade han tvärt häktning på grefven, såsom den där varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
